Finland regering har infört undantagstillstånd i landet enligt beredskapslagen för att hindra ett snabbt förlopp av coronapandemin. Alla har vetskap om hur smittan erövrat land efter land. Rubrikerna talar sitt klara språk: katastrof.

Är Finland i samma sits som de länder som drabbats först? Nej.

Har Finland en befolkningstäthet som andra drabbade länder? Nej.

Är Finlands hälso- och sjukvård dåligt rustad?Nej.

Lever och umgås vi som i de drabbade länderna? Nej.

Är fattade beslut grundade på evidens? Nej.

Vill Finlands och Ålands politiker vara bäst i klassen? Ja.

Många av åtgärderna som gjorts kan man förstå, men att införa undantagstillstånd enligt beredskapslagen är grovt. Den bygger på krigstillstånd eller jämförbart.

Hur är det med Ålands självstyrelse? Den är offside, staten har tagit över.

Ska då vårt lagting och vår regering tömma kassan för att lindra statens göranden, säkert i all välmening? Nej.

Var lite kyliga och statsmannamässiga. Den som bestämmer betalar. Om Finlands regerings stödpaket ligger fel i förhållande till Ålands behov kan man säkert anpassa delar av detta för att passa lokalt, men töm inte kassan bara för att vara bäst i klassen.

När beslutsfattare, press och dessa fantastiska sociala medier går i samma riktning, utan ifrågasättande, blir det dyrt och lite småfarligt.

Ingvar Björling

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare