Kenneth Sundholm
Personligt
Ålder: 50 år.
Bor: I Jomala.
Yrke: Trädgårdsarkitekt och egenföretagare.
Familj: Frun Alexandra, dottern Nellie tio år, hunden Felix och katterna Casper, Nasse och Zorro.
Intressen: Trädgård, skapande, surdeg och snickrande.
Kenneth Sundholm är Österbottning i grunden, uppvuxen i Vexala, en by utanför Nykarleby. När han senare gick på den tekniska yrkeshögskolan i Ekenäs hade han två ålänningar i klassen.
– Sedan ringde Niclas Johansson och sa att det fanns jobb på Åland.
På den vägen hamnade Kenneth på Åland och på Nova Casing med verksamhet i Optinovas lokaler.
– Jag hade bara varit till Åland en gång innan. Det var roligt att pröva på och jag gav det ett år. Men det var lite som hemma – samma atmosfär, nära naturen plus det svenska språket, säger han och jämför med Österbotten.
Nova Casings verksamhet handlade om korvskinn i plast, i en period då företaget utvecklades som bäst. Kenneth jobbade med produktutveckling och blev teknisk chef. Rätt snabbt kände han sig hemma på Åland och kom in samhället. Efter fem år på Nova Casing gick han över till Åland Post och jobbade där i 14 år.
– Jag är en person som kräver ständig förändring. Jag blir snabbt rastlös om jag gör någonting monotont. Där hade jag egentligen tre jobb. Jag började som produktionsledare då e-handeln expanderade, och jag såg ganska mycket vad som behövde göras.
Kenneth berättar om rationaliseringar, vidareutveckling och flaskhalsar. Hans bakgrund inom det tekniska hjälpte honom att hitta lösningar. I det skedet var han produktionsledare, men när han tyckte att Åland Post behövde en produktionstekniker blev det så. Han fick verkligen ta sig an problemen, testa och pröva sig fram – se vad som behövde göras.
– Om ingen annan gör så gör jag. Ska det bli gjort så ska man göra själv
Det är så han fungerar. Eller åtminstone var det en sådan person han blev. Han tog sig an ansvarsrollen och fick mer och mer på sitt bord. När Åland Post expanderade ytterligare hade han en väsentlig roll.
– Jag planerade hela den interna logistiken och en stor del av utbyggnaden av fastigheten. Jag kom in på fastighetsbiten – eftersom det är väldigt mycket teknik i själva fastigheten – och på ventilationssidan som är viktig för att personalen ska må bra.
Stor trötthet
Det ena gav det andra och plötsligt var Kenneth engagerad i arbetarskyddet, i arbetarskyddsfullmäktige. Mycket handlar förstås om ergonomi när det gäller löpandebandarbete. Småningom blev han driftschef, vilket innebar att han hade hand om såväl produktion som fastigheten. Det blev mycket som hamnade på hans bord.
– Det var roligt att planera. Jag axlade mer och mer ansvar, både vad gällde miljöansvaret, säkerheten och det tekniska ansvaret.
Han tog helt enkelt på sig väldigt mycket. På gott och på ont. När alla utbyggnader var klara och han fick semester fick han plötsligt ingenting att fungera. Han funderade över vad han skulle hitta på. Han funderade över att gå några kurser. Samtidigt kände han att han behövde få lite input, så han gick till Medimar för att få tips. Där fick han ett annat gensvar än han hade tänkt sig. Han fick veta att alla ”röda varningssignaler” blinkade. I fyra månader var han sjukskriven för utmattning och blev snarare uppmuntrad att bara titta på träd snarare än att gå några kurser.
– Det var nödvändigt.
Efter ett par veckor hemma kände han en otrolig trötthet. Han sov mycket. Tillbaka på jobbet försökte han hitta en väg där han också kunde säga nej till saker.
– Det lär jag mig än i dag. Men det ändrade nog ganska mycket efter det där.
Vågade hoppa
Trots att det då var lite oroliga tider inom företaget var han själv inte i riskzonen för att bli permitterad. På samma gång kände han att han hade ett ansvar för sin roll. Han ville inte bli en möbel i företaget, någon som satt av tiden.
– Det skadar bara dig själv och företaget om du inte bidrar. Då känner jag att det är bättre att någon annan får ta rollen.
Självklart är det en ekonomisk grej också, det här med att ”hoppa” så som han gjorde, understryker han. Att lämna det liv man lever och gå in i en mer osäker tillvaro. Han hade familjens stöd och i februari 2016 lämnade han in sin avskedsansökan och slutade i maj.
– Det var bland det bästa jag gjort! Det var en skön känsla.
Samtidigt inser han att det var ett modigt beslut, särskilt eftersom han inte hade någon plan. Han insåg dock att han gillar planering, precis som han gillar trädgård, natur och växter.
– Det har blivit starkare sedan vi flyttade hit, säger han om huset i Jomala som de köpte och som han helt och hållet har renoverat själv tillsammans med familjen.
– Då slog jag ihop de här två: skapande och planering, och att göra det jag vill göra. Jag utbildade mig till trädgårdsarkitekt.
Studierna skedde på distans och han kände verkligen att det var roligt att lära sig något nytt. Samtidigt som han studerade blev han egen företagare.
– Tanken hade nog funnits en tid, men jag visste bara inte vad.
Sakta men säkert tog han sig an jobb och kom in i den världen. Han läste på mycket själv.
– Jag är min egen. Det är mitt intresse och jag vill lära mig mer och mer.
Han återkommer till det viktiga i att göra det man vill och att våga testa.
– Många skulle vilja göra något annat.
Gammalt och nytt
Kunderna är varierande och alla är unika, understryker Kenneth. För vissa kunder handlar det om att man redan har en trädgård som man inte vill se förfalla. Ibland gäller det äldre personer som inte längre orkar eller kan sköta den själv. För andra kan det handla om en helt ny trädgård som ska skapas från grunden.
– Eller så har man tagit över ett hus och en trädgård och vet inte riktigt var man ska börja.
Han har väldigt mycket idéer själv, men inser också hur lätt det är att bli hemmablind. Därför är det så bra att bolla med andra.
Mycket handlar om skötsel och om beskärning. Det finns mycket information på nätet, men den är inte alltid så tillförlitlig. Verkligheten är en annan. På Instagram lägger man ju bara ut de finaste bilderna. Det kanske egentligen är en inköpt kruka med en växt som syns på bilden …
Trädgården, menar Kenneth, handlar mycket om att testa sig fram. Klimatet och miljön är förstås avgörande. Själv testar han gärna att plantera samma sorts växt på två olika ställen hemma i den egna trädgården för att se var den trivs.
Han nämner det funktionella i en trädgård. En trädgård som fungerar praktiskt. Dock säger han att folk har blivit lite dåliga på att tålmodigt vänta på att en trädgård ska växa upp.
– Man köper mer stora plantor och rullgräs. Det ska vara färdigt – nu!
Han har alltid varit mycket ute i naturen. Promenerat och fascinerats.
– Jag tar inspiration av naturen när jag planerar trädgårdar. Hur det hänger ihop, texturer och färger. När man får upp ögonen för det ser man på ett helt annat sätt.
Just nu har han fullt upp med konsultationer, planteringar och mindre anläggningar, men också mycket beskärningsjobb. Bland annat ska han hamla träd.
– Beskärningsjobb är skoj!
Händig i grunden
Som bäst är Kenneth också i startgroparna med att börja med julgransodling. Hans tilltänkta marker i Österbotten, i närheten av föräldrahemmet, är redan förberedda och plöjda. Han skulle även vilja hitta mark på närmare håll för att testa.
– Man gör det ofta för svårt, tänker för svårt, tänker på slutresultatet direkt, säger han om att våga testa.
– I dag har det blivit mer klart för mig, att jag måste göra något i dag för att åtminstone ta ett litet steg närmare. Åtminstone ta reda på något om det så kommer jag ett litet steg närmare direkt. Testa och se!
Mer och mer har han även upptäckt belysningens betydelse i utemiljöer och påminner alla som anlägger en ny trädgård, kanske i samband med ett nybygge, att se till att dra tillräckligt med elrör.
– Mycket handlar om vad man vill belysa, och hur. Att belysa sin trädgård ger ett blickfång och trygghet. Jag har säkert åtta lampor som väntar, säger han och skrattar.
I grunden är han händig och skulle vilja hålla på ännu mer med ett av sina andra intressen: att snickra i större utsträckning.
– Jag har alltid tyckt om att snickra. Det får bli på vinterhalvåret. Jag måste ha den här variationen. Det får inte bli tråkigt, säger han på nytt.
Surdeg är också ett av hans intressen. Han vårdar sin egen surdeg och bakar surdegsbröd.
– Jag tycker om när det blir lite omständligt. När det är en utmaning och man får pröva sig fram.
Även här läser han på och testar gärna nya varianter och nya mjölsorter – helst helt lokalproducerade. Det är som med trädgårdsarbetet, en levande, långsam process.
Många promenader
Han har blivit en morgonmänniska och tränar också gärna på morgonen.
– Jag tycker om att stiga upp tidigt!
Vad han tränar går i perioder. Gym är ingenting för honom, däremot har han hållit på med en hel del landsvägscykling. Varje morgon, tidigt, går han en promenad tillsammans med hunden och frun. Dessutom stretchar han.
– Man måste köra sitt race, säger han när han pratar träning och att huvudsaken är att man gör någonting. Och ser till att man lyssnar på sig själv och känner hur man mår bäst, vad man mår bäst av.
– Nu under högsäsong jobbar jag långa dagar och sju dagar i veckan och då känner jag att jag får min dos ändå.
Han konstaterar att det är en fantastisk värld han har kommit in i. Det händer ofta att han försvinner in i ett flow och tappar bort tiden.
– Trivs jag med det jag gör tappar jag lätt bort tiden. Helt plötsligt är det lunch! Jag tar nog för få pauser. Jag grottar ner mig i det jag gör. Man kan inte köra slut på sig. Men jag får min paus när jag dricker mitt vatten, säger han leende.
På frågan när han mår som bäst svarar han:
– Alla dagar när jag är ute!
Till våren blir Kenneth klar trädgårdsmästare. Han studerar vid Axxell i Esbo. Yrkesbedömningarna sker vartefter. Ungefär åtta dagar i månaden behöver han vara på plats. Mellan närstudietillfällena studerar han på egen hand. Han vill helt enkelt ha än mer kunskap om växter. Och så är han ju väldigt intresserad av jord.
– Man kan lära sig hur mycket som helst om jord.
Hemmavid tar han hand om allt köksavfall till sin bokashikompostering.
– Jord är A och O. Jord är riktigt fascinerande!