Tidsomställningen är ett utmärkt exempel på vad som är fel med EU

Sommartid eller vintertid? Båda, eller inget? 2018 var frågan glödhet när den väcktes på nytt inom EU. Kanske skulle vi slutligen slippa fundera på hur det där ordspråket om sommarmöbler fram och visare tillbaka egentligen gick. Med lite flyt skulle vi slippa hoppandet, kanske få ljusare kvällar, kanske mörkare. Men en tid, året runt.

EU-kommissionen lade fram förslaget. En stor undersökning bland EU-ländernas befolkningar gjordes, fyra av fem gav tummen upp. EU-parlamentet, folkets församling i EU-kolossen, gav tummen upp. 

Efter parlamentets omröstning i mars 2019 gick frågan till ministerrådet, där medlemsländernas regeringar skulle ta frågan i hamn. I princip alla var ju överens. men då tog det stopp. Och stopp har det varit sedan dess.

Så i juni i år ställde Svenska folkpartiets Europaparlamentariker Anna-Maja Henriksson en skriftlig fråga till den nu ansvariga kommissionären, Apostolos Tzitzikostas, om när man kan förvänta sig att EU får tummen ur och faktiskt gör något åt frågan som nästan alla var överens om för sex år sedan (språket i den skriftliga frågan var måhända aningen mer byråkratiskt än så, men andemeningen densamma).

När svaret häromsistens kom förklarade kommissionären att frågan ska utredas på nytt, men också att parlamentet så klart ska hållas informerat om och när något händer. Som den hövliga parlamentariker hon är konstaterade Henriksson i ett pressmeddelande att: ”Jag välkomnar den nya utredningen och hoppas att kommissionen skrider till verket så snabbt som möjligt så att vi får ett slut på den frustrerande och onödiga klockomställningen. Tiden är nu inne”.

Undertecknad, mindre hövlig, undrar ödmjukt varför det tagit kommissionen sex år att komma fram till att det behövs en ny utredning för att genomföra en förändring som en så överväldigande majoritet av EU:s medborgare vill ha. Låt vara att det är betydligt mer jämt i röstningen mellan vinter- och sommartid, men det är å andra sidan upp till varje enskilt land att bestämma. För EU handlar det om att skapa möjligheten att slopa själva omställningen.

Det är lätt att raljera över den här frågan, om huruvida den alls är viktig, om det faktiskt blir någon skillnad och säkert ett dussin andra saker. Men den sätter också tummen på det som är fel med EU.

Misstolka mig rätt nu, EU är, har varit och förblir en i grunden fantastisk idé vars existens har skapat fred och välstånd i vår världsdel på ett sätt som inget annat i historien. Men en så stor organism som EU kan också växa fel, slå in på krokiga vägar och bli något som det inte ska vara. Att frågan om tidsomställningen, som alldeles tydligt engagerar väldigt många européer, fått ligga i malpåse så länge är direkt fräckt mot det engagemanget. Många tusentals medborgare svarade på den enkät som kommissionen lät göra, och väldigt många gjorde det med stor energi. Det var och är en fråga som skapar engagemang i en union vars största interna problem är att vidmakthålla sitt existensberättigande i just de medborgarnas ögon.

Genom att inte göra något av en fråga som uppenbart skapar engagemang förstärker EU:s styrande tvärtom bilden av EU som en koloss utfan känsla för sina medborgare.

Anna-Maja Henriksson konstaterade i en intervju, också det hövligt, att EU-kommissionen haft mycket att göra med pandemi, klimat och Ukrainakriget. Så klart är det så. Men å andra sidan: det jobbar runt 32.000 personer för kommissionen. Trettiotvå tusen. Ett par av dem lär ha haft tid att fundera lite över det där med sommartid och vintertid de senaste sex åren.

Nu får vi hoppas att Henrikssons knuff på kommissionen gör att man ser möjligheten till att åter skapa engagemang och tar chansen att i åtminstone den här frågan knyta bandet närmare mellan medborgarna och kolossen i Bryssel.

Och avskaffar det infernaliska klockomställandet.