Om våra ”herrgårdar”

Det var med stor behållning jag läste Hanna Leppäläs artikel om våra ”herrgårdar” i senaste Åländsk Odling. Tillåt dock en lekmans enkla anmärkningar.

Att, som i artikeln dra slutsatsen att ”herrgårdarna” skulle ha uppstått av tidigare alltså vikingatida stormans-gårdar, ska nog tas med en stor nypa salt.

Den vikingatida bosättningen är såvitt jag vet synnerligen bristfälligt undersökt om alls. Om det inte vore för Kristin Ilves grävningar vid Bartsgårda och Kvarnbo skulle vi ännu leva i villfarelsen att Åland var avfolkat vid vikingatidens slut för att åter befolkas i medeltidens början.

Det Läppälä avser med ”herrgårdar” är Strömsvik/Skrädddarböle, Kodbolstad/Bolstadholm, Grelsby, Germundö, Bastö och Haga medan Kastelholm var slottets ”ladugård”. Men förutom Skräddarböle har ingen av ”herrgårdarna” ett vikingatida gravfält. Skräddarböle har ett stort gravfält från yngre järnålder om 80-90 mer eller mindre oundersökta gravar och i närbelägna Rågetsböle finns ytterligare ett betydande gravfält likaså oundersökt.

Kvarnbo och Godby framträder som Vikingatidens och Medeltidens bosättningscentra utan några ”herrgårdar”. Tyvärr medförde tillkomsten av Folkhögskolan att grunderna till det gamla säteriet Skräddarböles bebyggelse förstördes.

Då vattennivån på Vikingatiden låg väl sex meter över dagens så var dagens åkrar på alla ”herrgårdar” förutom Skräddarböle under vatten varför Läppäläs framställning skulle ha vunnit på kartor utvisande Åland på 1000-talet jämfört med 1500-talet då Gustaf Vasas iver att skattlägga landet gjorde att vi började få skriftliga belägg över bebyggelsen.

Över framväxten av speciellt Geta ska jag försöka återkomma med en längre episka. Under tiden ser jag fram emot nästa artikel där jag hoppas Leppälä fördjupar sig mer i just Skräddarböles fascinerande historia.

Johan Dahlman