Dagens ämne: Centrumutvecklingen
”En parkering som i bästa fall tidigare lockade till sig tjuvrökare mot ett centrum för aktivitet och rörelse som förhoppningsvis kommer att samla hundratals ålänningar varje dag. Det är svårt att hitta någonting dåligt med det bytet.”
Avvägningen mellan kulturhistoria och förnyelse har länge varit en stötesten inom stadspolitiken där det förstnämnda många gånger försvårat för det senare. Boreniuska huset och Kaptensgatan är två färska exempel. Ett annat lite äldre exempel är diskussionen om den gamla Magazintomten som i många år fördes innan staden fick ändan ur vagnen och gav grönt ljus för Eriksson Capitals byggplaner.
Resultatet ser vi nu. En ojämn och ovårdad parkering, avskärmad från huvudstråken med ett gammalt och snett staket, omgiven av nedslitna byggnader har förvandlats till ett affärs- och bostadskomplex med moderna lägenheter, butiker och restauranger.
En parkering som i bästa fall tidigare lockade till sig tjuvrökare mot ett centrum för handel och samlingsytor som förhoppningsvis kommer att samla hundratals ålänningar varje dag. Det är svårt att hitta någonting dåligt med det bytet.
För ett Mariehamn som på senare år med rätta beskrivits med ord som ”centrumdöd” är Telegrafen ett rejält lyft. Dennis Janssons fina arbete med Sittkoffs ska också nämnas i sammanhanget. Det är satsningar som ger ringar på vattnet för hela Mariehamn och utan dessa hade trenden med en utdöende stadskärna antagligen fortsatt.
Det har nämligen funnits en orsak till att handeln under det senaste decenniet dragit till Jomala och insikten om detta var nog den huvudsakliga orsaken till att staden för ett antal år sedan insåg att man behövde släppa på bromsen.
Handel och boende är avgörande för ett livskraftigt centrum och som mariehamnare är det lätt att nu känna framtidstro när man promenerar längs med Torggatan. Till att börja med är Telegrafen väldigt vacker – till skillnad från Zeipelslådan tvärs över gatan – och för det andra ger det ett intryck av att det händer saker i staden. Momentum är inte att underskatta i dessa sammanhang. Det ena ger ofta det andra och när näringsidkare upptäcker att ålänningarna rör sig mer i stadens centrum blir Mariehamn en mycket mer attraktiv plats att verka på.
Det borde med andra ord finnas möjligheter att ta tillvara på framöver och då får staden inte vara en bromskloss. Då går man miste om etableringar på samma sätt som tidigare.
Framför allt handlar det om att möta upp mot de krav som finns. Det måste vara så enkelt som möjligt att verka i Mariehamn. Särskilt viktigt är också att det finns en mångfald i utbudet. Det räcker inte med små pittoreska pynt- och hantverksbutiker med lokala produkter. Bredden behövs, och framför allt dragloken, som oftast heter något i stil med Normal eller Elgiganten. Det är Normals etablering i Sittkoffs ett bra exempel på.
När man blickar tillbaka är det svårt att förstå den diskussion som tidigare varit. Att det finns aktörer som vill pumpa in tiotals miljoner i stadens centrum borde välkomnas med öppna armar. Ett levande centrum skapar genom skattepengar i förlängningen värde för hela Mariehamn och i den kalkylen finns inga förlorare.
Att Mariehamn på fredag har en helt ny galleria att gå till är fantastiskt på flera sätt och om staden ska bli ännu mera levande är det nödvändigt att beslutsfattarna fortsätter omfamna förändring och förnyelse samtidigt som man på ett realistiskt sätt värnar stadens själ och kulturvärden. Hanteras den balansgången väl finns det åtminstone goda möjligheter för ett blomstrande centrum i framtiden.
Kevin Eriksson
