Foto:

Bild

Skattehöjningar är ingen livboj för dyra kommuner

Frågan om skattetrycket har alltid delat de politiska lägren. Men innan vi skriker efter skattehöjningar bör vi åtminstone se till att en redan dyr kommunal sektor är så effektiv som den bara kan vara.

 

Förslaget om en sänkning av inkomstskatten har delat de politiska lägren i Mariehamn. Redan när stadsstyrelsen förra veckan presenterade sitt förslag meddelade ordförande Ingrid Zetterman (Lib) att frågan föranlett diskussion eftersom Socialdemokraterna och Hållbart initiativ varit av en annan uppfattning. Och när saken under tisdagskvällen diskuterades i stadsfullmäktige gick socialdemokraternas Barbro Sundback till ny attack. I sin fullmäktigegrupps anförande framhöll hon bland annat att det är bakvänt att sänka skatterna när det går dåligt.

I det här fallet är det emellertid inte fråga om en skattesänkning, utan om en skatteväxling, eftersom fastighetsskatten samtidigt föreslås höjas med 0,20 procent. Utfallet av skatteväxlingen beräknas bli en nettoskatteökning på 300.000 euro.

 

Direkt skatt som sådan är ett instrument som oaktat hur det används har ett huvudsakligt syfte: att finansiera den offentliga sektorn. Om stadens nettoskatteökning beräknas bli 300.000 euro innebär det att stadens invånare och fastighetsägare ska betala 300.000 euro mer från egen plånbok, och då är det inte klädsamt att våra stadspolitiker försöker ge sken av någonting annat.

 

Skatter kan förstås också ha andra syften. Såsom att jämna ut inkomster eller att styra utveckling eller konsumtion i samhället. Men då pratar vi närmast om skatter som inte ligger på kommunernas bord. Utfallet av den föreslagna skatteväxlingen i Mariehamn blir att alla inkomsttagare ska betala mindre, medan de som äger fastigheter ska betala mer. Och vad gäller fastigheter kan man konstatera att det är en tillgång som medel- och höginkomsttagare är mer bortskämda med. Dessutom är det en tillgång som på senare tid gett god värdeökning. Fastighetsskatten drabbar också personer som äger en fastighet men inte själva bor i kommunen.

Höjda fastighetsskatt kan förstås leda till högre hyror, men något förenklat innebär skatteväxlingen i praktiken ändå att de som har mycket ska betala mer, och att de som har lite ska betala mindre. Det borde ju sannerligen ligga i socialdemokraternas intresse. En lägre skatt på arbete borde rimligen också leda till att vi arbetar mer.

Det går i sammanhanget att ha invändningar mot hela fastighetsskattens natur, men det är en annan diskussion.

 

Den brittiske filosofen, matematikern och författaren Bertrand Russel konstaterade i sin bok ”New Hopes for a Changing World” år 1951 att vår tids demokratier fortfarande lever i tron att en dum man är mer benägen att tala sanning än en klok man, och att politiker drar fördel av den fördomen genom att låtsas vara dummare än vad de är.

Huruvida Barbro Sundback använder sig av sådana grepp är svårt att avgöra, men även hon begriper förstås att det är fråga om en skatteökning, och inte en skattesänkning. Sedan går det förstås att tycka att ökningen borde vara större, men det är inte snyggt att klä in en sådan agenda med falska påståenden om skattesänkningar.

 

Stadsstyrelsen motiverar sitt förslag till skatteväxling med att pengarna behövs för satsningar på barnomsorg, skola och äldreomsorg. Det är möjligen rätt väg på kort sikt. På längre sikt kan man däremot fråga sig om det i stället vore på sin plats att stimulera ekonomin med skattesänkningar och samtidigt tvinga den offentliga sektorn till effektiviseringar.

Den kommunala sektorn på Åland har i dag generellt sett en hög kostnadsnivå. Saken har sina förklaringar. En är litenheten, men kommunstrukturen har kommunerna som bekant inte varit intresserade av att göra något åt. Det finns också dem som hävdar att de åländska kommunerna kunde vara mer effektiva även med befintlig kommunstruktur. Alltjämt skriker de flesta kommunerna efter mer pengar.

 

De nedskärningar som nämnderna i Mariehamn nu presenterat är välkomna. Det är också det faktum att stadsstyrelsen vill tillsätta arbetsgrupper som ska se över trenden med kostnader som ökar i större utsträckning än intäkter. Målet är i första hand att öka intäkterna, men staden ska också se över var och hur man kan effektivisera och skära ner mer.

 

Frågan om skattetrycket har alltid delat de politiska lägren. Argumenten från de olika sidorna är välkända och svaren är förstås inte alltid enkla. Trots det förs argumenten ibland mer fram på ideologisk autopilot än med faktiskt beaktande av förutsättningarna.

Men innan vi skriker efter skattehöjningar bör vi åtminstone se till att den offentliga sektorn är så effektiv som den bara kan vara.

Samhället och företag i övrigt gör i dag allt för att effektivisera så mycket som möjligt. Att en redan i dag dyr kommunal sektor då kräver mer pengar i form av höjda skatter och högre landskapsandelar helt utan motkrav är inte rätt.

Det, om något, är bakvänt.

Hittat fel i texten? Skriv till oss