Under våren har regeringsblocket vädrat sin inre splittring under ett oöverträffat antal gånger. Det är ett oroväckande tecken över statusen på regeringsblockets ledarskap.
Foto: Robert Jansson
Foto:

Bild

Regeringsblockets undermåliga ledarskap

Det blev på nytt en jobbig vecka för landskapsregeringen. I debatten om budgeten kom finansministern med oväntade besked om kommunpengarna, och i fredagens debatt om lagförslaget om föräldrapenning och barnomsorg sprack regeringsblocket åt alla håll. Det är inte utan man undrar var ledarskapet i regeringskonstellationen är.

Våren 2022 torde gå till den åländska politiska historien som en av de svagaste uppvisningarna i regeringsduglighet av ett sittande majoritetsblock. Det har knappt gått en vecka utan att det öppnats en ny spricka på något håll i det breda regeringsunderlaget.

Det har varit budgetbråk, olika uppfattningar om jämställdhet, miljöåtgärder, postlagar, filmstöd och stöd till kommunerna. Ett flertal krismöten har hållits och varje gång har en enad front visats upp bara för att rämna några dagar senare.
Dessvärre tycks inte sammanhållningen i regeringsblocket blivit bättre, snarare tvärt om.

Inför att landskapsregeringen presenterade sin andra tilläggsbudget förra veckan förhandlades det in i det sista. Moderaterna och Hållbart initiativ motsatte sig att två miljoner euro fördelades ut till kommunerna genom att man höjer landskapsandelarna. I stället ville partierna att pengarna skulle riktas till de kommuner som har det svårast ställt ekonomiskt.

Centern och Obunden samling, däremot, ville ge pengarna till kommunerna utan restriktioner, dels för att uppfylla givna vallöften, dels – i Centerns fall – pressade av hotet från ett nytt landsbygdsparti.
Kompromissen blev att man i budgeten skriver att minst två miljoner ska delas ut, men hur man ska göra det ska utredas fram till i höst.

Detta kritiserades av såväl Liberalerna som Socialdemokraterna i lagtinget. S frågade varför LR vill stöda kommuner och lantbrukare, men inte har åtgärder för hur de fattigaste i samhället ska klara prisökningarna.

Man kan anta att det var i ett försök att mota den debatten i grind som finansminister Roger Höglund (C) förklarade att om kommunerna får mer pengar så kan de sänka skatterna, och då får kommuninvånarna mer i plånboken. En blind hade kunnat se att oppositionen då skulle ifrågasätta varför kommunerna behöver extra pengar från ett landskap med elva miljoner i budgetunderskott.
Man kan också undra hur det uttalandet kommer att påverka regeringspartiernas diskussioner i höst. Helikopterpengar till skattesänkningar var just vad MSÅ och HI motsatte sig i förhandlingarna inför tilläggsbudgeten.

Men diskussionen om kommunpengarna var en västanfläkt i jämförelse med den parodi på regeringssamarbete som uppvisades i debatten om lagstiftningen om barnomsorg och hemvårdsstöd. Det handlar om att föräldraledigheten ska kvoteras ytterligare samtidigt som den förlängs, och att föräldrars rätt att ha barn på dagis utökas.

En enig landskapsregering lade fram lagförslaget, ett enigt lag- och kulturutskott yrkar på att lagen ska antas oförändrad. Stellan Egeland (Ob), Anders Eriksson (ÅF) och Jörgen Strand (MSÅ) anmälde i varierande grad missnöje med lagens innehåll. Egeland, understödd av Strand, yrkade också på att förslaget skulle återremitteras till utskottet. Yrkandet röstades ned med bred majoritet.
Efter den omröstningen ställde Jessy Eckerman (S) frågan om varför inte MSÅ och Ob kunnat ta upp sina tvivel kring lagen i utskottsbehandlingen. Det fick Mika Nordberg, moderat ledamot av utskottet, att förklara att det kunde han inte gjort eftersom han inte vetat om partikollegan Strands invändningar förrän han hörde honom i talarstolen. Detsamma tycktes gälla för Egelands kollega Marcus Måtar (Ob) som ivrigt nickade i medhåll till Nordberg.

Det blev med andra ord cirkus igen.

Det blev med andra ord ytterligare en gång där den här landskapsregeringen och dess partier inför öppen ridå tvingades visa på sin oförmåga att lösa problem i förhandlingar bakom kulisserna.
Nog för att det är uppfriskande för oss lagtingsreportrar, men när dessa uppvisningar sker med sådan regelbundenhet som den här våren är risken att det sprider en bild av oprofessionalism över självstyrelsens parlament.
Det är alldeles uppenbart att det brister i ledarskap i regeringsbygget. En hel del av ansvaret faller förstås på den höst ansvariga, regeringschefen och lantrådet Veronica Thörnroos (C). Men inte allt.
Också partiledarna i regeringsblockets partier och partiernas gruppledare i lagtinget måste ta sitt ansvar för att få ordning på torpet.
Det är inte konstigt att det blir så lite gjort för landskapsregeringen när så mycket tid måste läggas på att spackla igen de ständigt nya sprickorna i regeringsgrunden.

Jonas Bladh

tel: 266 38

Hittat fel i texten? Skriv till oss