Ålands lagting är Nordens minst jämställda parlament. Det är ingen utmärkelse att vara stolt över. De flesta är överens om att vi ska sträva efter ett samhälle där män och kvinnor i lika utsträckning deltar i beslutsfattandet.
Men hur ska man ändra situationen? Det är en svår nöt att knäcka.
För att en kandidat ska bli invald i ett parlament måste tre viktiga steg passeras. Först måste man välja att ställa upp, sedan måste partiet välja en till sin kandidat och sedan
måste väljarna rösta in en.
Ett verktyg som har visat sig vara effektivt i andra länder är att införa ekonomiska incitament för partierna, som uppmuntrar dem att arbeta för en jämn könsfördelning mellan kandidaterna.
På Åland infördes en bonus för de partier som hade jämställda listor inför valet 2019, för de flesta innebar det att man hade behövt rekrytera fler kvinnor.
Men bonusen gav inte önskat resultat. Ännu färre kvinnliga kandidater ställde upp än tidigare. Endast tre partier uppfyllde bonuskriterierna, och den tillträdande landskapsregeringen bestod huvudsakligen av partier som inte uppfyllde kriterierna. Jämställdheten i lagtinget backade, bara nio av de 30 invalda ledamöterna var kvinnor.
Efter valet avbröt den nu sittande regeringen bonusen genom vicelantrådet Harry Jansson (C) på en enskild föredragning. Bonusen var inte skyddad i lag och en regering kan besluta om hur budgetmedel ska fördelas. Men att, till sin egen uppenbara fördel, slopa ett politiskt stöd som alla varit överens om måste ändå anses vara mot praxis.
Förändringar sker inte automatiskt, och därför hade det politiska stödet behövt bestå en längre tid innan det omedelbart stoppades. En förutsättning för att hinna rekrytera kandidater är att ha god tid på sig. Det krävs ett långsiktigt och aktivt kandidatrekryteringsarbete, vilket var grundidén i det tidigare bonussystemet.
Ännu mer obegripligt framstår beslutet att riva upp bonusen när det nya förslaget på jämställdhetsfrämjande åtgärder inför valet 2023 nu har landat.
2021 tillsattes en parlamentarisk kommitté för att utreda frågan grundligt, kanske fanns det andra bättre vägar att gå för att nå jämställda listor? Arbetet verkar inte ha varit smärtfritt. Förra året uppmärksammades konflikter inom kommittén, till exempel var man djupt oeniga om vilka experter som var lämpliga att höra.
Det nya förslaget som nu har lagts fram är i princip detsamma som tidigare – de politiska partier som har jämställda kandidatlistor i lagtingsvalet i höst får en jämställdhetsbonus.
Skillnaderna är att minst 40 procent på listan ska vara av det ena könet i stället för 50 procent, samt att bonusen betalas ut som en engångssumma i stället för under hela mandatperioden. Den totala gemensamma potten är cirka 18.000 euro.
Det är positivt att jämställdhetsbonusen är tillbaka, men valet är relativt nära förestående och nu är det tveksamt om vi hinner se någon effekt av den i höst.
Tid har slarvats bort, som kunde ha lagts på att annan utveckling.
Men partierna bör sträva efter att ha jämställda kandidatlistor oavsett om det finns en jämställdhetsbonus eller inte.
Alla partier måste vara medvetna om att de bär ett tungt ansvar, de är grindvakter och har makten över vilka kandidater som ska föras fram och placeras på listorna. Partierna bör arbeta för att engagera kvinnor från olika delar av samhället och uppmuntra dem att kandidera. Proceduren för nominering av kandidater är viktig för att säkra kvinnorepresentation.
Om vi vill att morgondagens samhälle ska formas av både kvinnor och män behövs det större krafttag för att främja ett mer jämställt lagting.
Linda Blix
tel: 26 637
