I år är skattefinansierade Ålands radio för första gången med på Radiohjälpens insamling Världens Barn. Med i kampanjen är även sedan många år tillbaka Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion.
Ändamålet är behjärtansvärt– ett 40-tal projekt världen över finansieras av de insamlade medlen–men frågan är om det är rätt att oberoende public service-bolag och deras lika oberoende nyhetsjournalister ska bedriva kampanjer.
Låt oss ta ett exempel från verkligheten. En nyhetsreporter på Ålands radio skickar ut ett mejl till samtliga lagtingsledamöter där de erbjuds att delta i galna upptåg för kampanjen Världens Barn, vilket Ålandstidningen berättade om på nyhetsplats i lördags.
Tonen i mejlet är inte seriös. Reportern raljerar och smickrar om vartannat. Erbjuder PR.
Mejlet går stick i stäv med radions uppdrag och värdegrund om att vara oberoende från politiska, religiösa och kommersiella intressen. Det är inget annat än ett klavertramp.
Att radions övriga reportrar ringer runt till företag, privatpersoner och politiker i syfte att samla in pengar till kampanjen kan givetvis också ifrågasättas. Ansvariga utgivaren Camilla Karlsson-Henderson hänvisar i artikeln till knappa resurser. Men vore det då inte på sin plats att radion sysslade med det man är ålagd och får betalt för att göra: journalistik.
Enligt landskapsregeringens mediepolitiska program ska Ålands radio och tv:s programutbud lägga tonvikten på förhållanden och skeenden av specifikt åländskt intresse. De ska därtill vara kritiskt granskande och bedriva en fri journalistik enligt vedertagna pressetiska regler.
Det här tycks radion helt ha glömt bort i ivern att få vara med och leka med de stora barnen.
Journalister, oberoende av medium, arbetar i allmänhetens tjänst. Det ställer höga krav. Public service, med sitt uttalade uppdrag–och finansiering– från allmänheten kan inte blunda för det.
I ett inslag i ”Medierna” i P1 vittnar medarbetare på Sveriges radios lokalstationer om att det är svårt att ställa om mellan rollerna. Ena dagen nyhetsreporter, andra dagen kampanjinsamlare för Världens Barn. ”Vi ser själva inifrån att det finns problem med detta” säger SR:s programdirektör, men anser ändå att det är värt det.
Nyligen har det stormat kring SVT-profilen Carina Bergfeldt, som på Instagram samlade in över en miljon kronor till Svenska Afghanistankommittén. Hon gör det, skriver hon i inlägget, medveten om att SVT:s etikavdelning kanske har invändningar, men när det handlar om barn har man rätt att ta någons parti, tycker hon.
Reaktionerna lät inte vänta på sig och det hela slutade med att Carina Bergfeldt fick begränsade arbetsuppgifter. Hon får inte längre granska, eller rapportera om, Afghanistan eller bistånd till exempel. För hur garanterar man hennes oberoende?
Det spelar ingen roll hur gott syftet är, som journalist måste man tänka ett varv extra och värna om sin egen och hela kårens trovärdighet. Det gjorde inte Carina Bergfeldt, och det har inte heller Ålands radio gjort. Det är beklagligt.
