Dags att börja sluta
Du kommer hem från jobbet efter en lång dag och trycker på strömbrytaren på hallväggen och förväntar dig att lampan ska tändas, som den brukar. Den här gången gör den inte det. Trots att du noterat att lampan inte tänds byter du inte taktik utan fortsätter prova strömbrytaren tre gånger till bara för att vara säker på att lampan i taket inte tänds. Tänk om den kanske ändå tänds nu när jag prövar en femte gång?
Det är svårt med förändringar. Vi reagerar mer primitivt än vi tror, hur många högskolepoäng och erfarenhetsår vi än må ha med oss i bagaget.
När en organisation stöter på ett problem brukar det kunna gå två vägar: antingen försöker man göra mer av något man redan gjort, eller så försöker man göra mindre av något man redan gjort. Och så hoppas man att det löser problemet.
Att göra något helt nytt eller annorlunda än man gjort tidigare är krävande och arbetsamt. Och hur ska man veta vad som är rätt att göra? Risken att det blir bråk på vägen är stor.
Förändringsarbete är inte något exotiskt eller vetenskapligt, det handlar till stor del om att sluta göra en massa saker, och att släppa fram personer som är nyfikna, lekfulla, lyhörda. Personer som vill ha nya typer av resultat, och som vågar göra saker man inte gjort förut för att hitta mening och värde för organisationen. Personer som orkar ta den där jobbiga diskussionen, och som håller ut över tid.
Det är en stor ära att få komma till Åland och genom arbetet i Östersjöfonden få bli del av Ålands hållbarhetsarbete, som ju de facto innebär ett åtagande av omfattande förändringar.
”Det finns många fina visioner kring ett bärkraftigt och hållbart Åland. Men tjusiga visioner är inte värt mycket om beslutsfattarna saknar rätt inställning till vilken typ av förändring som faktiskt krävs.
Vattnet är ö-bornas självklara element, och har livnärt ålänningen i generationer. Tyvärr mår vår blåa lunga Östersjön inte bra, och har inte gjort det på ett bra tag.
Redan 1989 konstaterade Anders Wiklöf att han inte kunde se sina fötter i strandkanten vid sin stuga, på grund av algblomningen. Han bestämde sig för att göra något, vilket blev startpunkten för Östersjöfonden.
Hela Östersjön har i dag problem med övergödning som uppstår när ett överskott av växtnäringsämnena kväve och fosfor kommer ut i havet. Utsläppen kommer från jordbruk, fiskodling i öppna kassar, reningsverk, enskilda avlopp, trafik och industrier. Utsläppen från land har minskat, men måste sjunka ytterligare för att stoppa algblomningar, syrebrist och bottendöd.
Det finns många fina visioner kring ett bärkraftigt och hållbart Åland. Men tjusiga visioner är inte värt mycket om beslutsfattarna saknar rätt inställning till vilken typ av förändring som faktiskt krävs. Anser man att Åland redan är bäst på allt finns ingen anledning till förändring.
I Ålandstidningens hyllningsbilaga till 100-åringen Åland säger Kjell A Nordström följande: ”Åland skulle kunna bli ett centrum för havsvård, utbildning och insatser för att rädda vårt innanhav. Det går att vara den som är Elon Musk och startar ett bolag som Tesla. Skälet att det går bra är klimatomställningen – han tog möjligheten. Man kan använda den här tiden till att göra Åland till ett grönt centrum för hav och miljö.”
Jag håller med Kjell – klimatomställningen är ett momentum och ger oss möjligheter att testa saker vi inte gjort förut. Det finns en risk att det går åt skogen, men också en stor chans att det leder till något bra. Om vi vågar jobba för gemensam miljönytta så kan det i sin tur ge ringar på vattnet när det kommer till inflyttning, arbetstillfällen och livskvalitet.
Så vad säger Ni? Ska vi inte bara våga börja sluta? Jag röstar ja.
Thomas Saurén
Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
