Foto:

Budgeten leder inte Åland framåt

Enligt sann Lyxfällan-modell rinner skattemedlen ut i landskapsregeringens förslag till budget för 2023. Förvisso ökar intäkterna, men vad hjälper det när kostnaderna är högre än intäkterna.

Om du inte får in tillräckligt med pengar så att det täcker dina kostnader så har du ett problem. I synnerhet i osäkra tider när det är bra att hålla i de slantar du har.

Det räcker inte att du råkar ha sparade pengar på kontot. Om du har högre kostnader än intäkter rinner de sparade medlen lätt iväg. Så är det även för landskapsregeringen.
Även om finansminister Roger Höglund (C) har rätt när han säger att landskapsregeringen har god likviditet så kan även den äventyras om det inte blir en förändring i riktningen i den förda ekonomiska politiken.
Det här är bilden av landskapsregeringens budget i stort. Kostnaderna ökar snabbare än intäkterna och den offentliga apparaten sväller.

Lantrådet Veronica Thörnroos (C) sade under måndagens presskonferens att landskapsregeringen tidigt under budgetprocessen tog ett aktivt beslut att inte spara. Att trygghet och långsiktighet skulle vara ledord snarare än sparkrav. Enligt lantrådet var detta en logisk slutsats av att vi lever i en allt mer orolig tid och att man varken kan satsa eller bromsa sig ur en kris.

Regeringens resonemang är intressant då det är, minst sagt, okonventionellt. Runt om i vår värld anpassar sig organisationer och företag till en förändrad omvärld.

En del satsar och en del bromsar i sina verksamheter, men framför allt kalibrerar man sin verksamhet så att den ska bli mer robust och svara mot den verklighet vi lever i. Detta saknas i förslaget till budget.

De åländska landskapsregeringarna har över tid haft extremt svårt att anpassa sig och rätta mun efter matsäck – även denna gång. För trots intäktsökningar och trots att man tar pengar från Paf och Fastighetsverket så räcker pengarna inte till. Hur kan det vara på det här viset?

En del av kostnadsökningarna tillskrivs ökade bunkerpriser för skärgårdstrafiken, men till skillnad från privata rederier så finns det i budgeten inte några större förslag på inbesparingar eller förslag på verksamhetsoptimeringar.

Vi ser även att antalet årsverken ökar med 40 stycken. Så med andra ord fortsätter antalet offentligt anställda att växa.
Allt detta koras sedan med generella kostnadsökningar.

Visst finns det även positiva delar i budgeten. Bland annat satsningarna på digitala tjänster och grön energi, men även landskapsregeringens försök till att ta ett förnyat grepp på flygtrafiken till och från Åland. Denna gång med elflyg i siktet och återigen med ett åländskt ägande. Det är ett bra initiativ och Åland behöver äga den viktiga frågan om flygförbindelser – för vi har med all tydlighet sett hur illa det kan gå när den släpps till utomstående aktörer.

Budgeten är i det stora hela en besvikelse. Oroliga tider kräver mer kreativitet och kostnadsmedvetenhet än vad förslaget uppvisar.

Samtidigt kommer budgeten inte som någon överraskning utan vi vet av erfarenhet att åländsk politik har svårt att uppvisa de nämnda egenskaperna – kreativitet och kostnadsmedvetenhet. I stället är den åländska politikens paradgren att öka offentliga utgifter, sitta still i båten och hoppas på att mer skatteintäkter ska lösa det hela. Tyvärr är det en kostsam taktik som inte leder Åland framåt utan i stället lämnar det möjligheter för konkurrenter att springa iväg. Allt medan vi guppar vidare i en liten eka och hoppas på att den inte ska ta in allt för mycket vatten.

Daniel Dahlén

Hittat fel i texten? Skriv till oss