En av Ålands allra känsligaste politiska frågor – så kan man beskriva frågan om en ny och moderniserad vattenlag. Alla är rörande överens om vikten av att skydda vattenmiljön på och omkring Åland. Landskapet lever ju både på och av vattnet. Behovet av en ny och moderniserad vattenlag har diskuterats länge i lagtinget, men utan att någon landskapsregering vågat eller mäktat föra den känsliga frågan hela vägen i mål. Man har nöjt sig med småändringar, som nu senast i somras.
En huvudorsak till oviljan att på allvar befatta sig med en ny vattenlag är att den skulle behöva adressera den känsliga frågan om skärgårdens öppna fiskodlingar och dess oproportionella stora miljöpåverkan.
De havsbaserade fiskodlingsföretagen är av existentiell betydelse för flera av skärgårdskommunerna, både ekonomiskt och befolkningsmässigt. Utan dessa företag försvinner stor del av skatteunderlaget och därmed välfärden.
Men det betyder inte att det går att blunda för de uppenbara miljöproblem som öppna fiskodlingar innebär för hela Åland och hela Östersjön. Landskapsregeringen måste visa det politiska modet att både värna miljön och stöda skärgårdskommunerna. För som Östersjöfondens vd Thomas Saurén och Tony Cederberg, amanuens på Husö biologiska station, visar i sin färska rapport om fiskodlingarnas miljöpåverkan, finns det stora vinster att göra på att ställa om produktionen i cirkulär riktning och återvinna det näringsrika avfallslammet.
Att utsläppen är stora har varit känt länge, men det är ändå hisnande jämförelser Thomas Saurén och Tony Cederberg presenterar, utifrån beräkningar från offentlig data från branschens egen rapportering, se Ålandstidningens artikel i tisdagens tidning.
För att åskådliggöra hur mycket slam de åländska fiskodlingarna producerar årligen räknar rapportförfattarna ut att om man dumpade allt slam, i kompakterad form, på WHA:s fotbollsplan, skulle täcket bli nästan 2,8 meter högt.
Med utgångspunkt från hur mycket slam Fifax slutna landbaserade anläggning producerar årligen räknar man ut att fiskodlingarna i öppna kassar producerar 12.546 ton slam per år. Medan Fifax slam hamnar i en kompost sprider sig näringsämnena från slammet från de öppna kassarna i resten av havet.
Medan kraven ständigt skärps för att minska de landbaserade jordbrukens miljöpåverkan klarar sig fiskodlarna undan, trots att slammängden från den havsbaserade fiskodlingen motsvarar kvävegödsel från 15.274 kor och fosforgödsel från 29.875 kor, som Saurén och Cedergren skriver.
Enligt Åsub 2019 har fiskodlingarna en vattendragsbelastning på 23 ton fosfor och 200 ton kväve per år, vilket motsvarar 76 procent och 30 procent av den totala vattendragsbelastningen.
Övergödningen samverkar även med klimatförändringarnas effekter, och anses av forskare vara ett av de största hoten mot Östersjön.
Men de goda nyheterna är att slammet kan tas tillvara och förädlas med stora vinster för hela samhället. I Norge har man lyckats uppnå en uppfångandegrad på 70 procent av slammet. Enligt rapportförfattarna borde ett 60-procentigt uppfångande vara rimligt på Åland.
Om det slammet rötas till biogas kunde potentiellt 13,5 GWh energi utvinnas ur det. Det motsvarar en årlig elförbrukning för 2.700 hushåll (med en årsförbrukning på 5.000 kWh). Lägger man till även den landbaserade fiskodlingens slam kunde man försörja runt 5.300 hushåll.
Resterna efter biogasframställningen kan omvandlas till fosforgödsel för jordbruket. Eller användas till framställning av det jordförbättrande ämnet biokol.
Forskarvärlden är ense om att det är effektivare att hindra att övergödande ämnen kommer ut i miljön än det är att försöka fånga upp dem efteråt. Den enda hållbara vägen framåt stavas cirkulär omställning. I sin ”Ålands vattenbruksstrategi 2021–2030” skriver landskapsregeringen att man stöder forskning, utbildning, produktutveckling och ny teknik, ”särskilt med fokus på att minska fiskodlingens miljöpåverkan”. Man utlovar att ett ”innovations- och utvecklingsprogram för den åländska fiskodlingen tas fram i dialog med näringen”. Det är hög tid att förverkliga nu. Liksom att förse Åland med ny och hållbar vattenlag. Frågan har skickats framåt som en het potatis under flera mandatperioder. Ska den nya landskapsregeringen bli den som orkar leverera?
Petter Lobråten
tel: 26 633
