Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Att vår kritik mot stiftelsen Expo avfärdas som en högerextrem konspirationsteori kommer knappast som en chock. Det är så det brukar låta. Stiftelsens bakgrund, dess motbjudande metoder och att de själva skryter med att vara etablissemangets gunstlingar kvarstår som ett faktum.
Den senaste i raden av Expos avslöjanden är den med pseudonymförfattaren Teodor Gustafsson. Författarens autofiktiva bok ”Utanförskap” berättar om en person som framför allt ser sig som konservativ och bokens huvudsakliga kritik gäller etablissemangets svek mot medborgarna. Detta räckte för att väcka Expos onda öga och då gjorde de det de är bäst på; snoka upp, avslöja och hänga ut personen bakom pseudonymen, Carl Eos, med påföljden att han blev avskedad från sitt jobb. Inte för att han hade begått något tjänstefel, utan enbart för att han hade tänkt och röstat fel, samt skrivit en bok på sin fritid.
Det finns ingenting i Gustafsson/Eos bok som kan ses som det minsta kontroversiellt eller extremt. Det verkar råda så stor brist på nazister och rasister så nu har turen kommit till de individer som har en konservativ syn på samhälle och politik. Men man kan ha en förståelse för det. Den moderna konservativa rörelsen är i dag den som mest tydligt utmanar makten hos det gamla etablissemanget i Europa.
Yttrandefriheten vittrar sönder framför våra ögon och man monterar ner demokratin för demokratins skull. Makten är rädd för att mista makten. Att börja jämställa nazism och extremhöger med konservatism är ett mycket farligt spår och den glidningen verkar inte Ålandstidningen (ÅT) ha några problem med.
Nyligen i en artikel så intervjuades en representant från Expo och i artikeln står följande påstående: “Speciellt unga män söker sig alltmer mot ytterhögern och konservativa ideal.” Det anmärkningsvärda är att påståendet lämnas utan följdfrågor. Det kommenteras inte heller i den ledartext som publicerades några dagar senare. Det väcker frågan om ÅT faktiskt ställer sig bakom formuleringen.
Vad ÅT de facto bidrar till är ett synsätt som insinuerar att konservativa värderingar är ett steg mot radikalisering. Att vara med och saluföra det grova och förenklade synsättet är att skapa polarisering och dessutom så misstänkliggör ÅT människor med samhällsåskådningar som är fullt legitima. Är det verkligen ÅT:s ambition att få konservativa ideal att framstå som en del av samma ideologiska tankegods som högerextremism?
ÅT:s journalistiska tillvägagångssätt kastar skuggor över vanliga människor som värdesätter konservativa ideal. Urd vill inte ha den svenska åsiktskorridoren på Åland. Urd vill inte ha Expos åsiktsregistreringar och angiverifasoner. Att Nya Åland, helt grundat på fantasier, utmålade Ålands enda parti med konservativ inriktning, Obunden Samling, som nynazister får stå för dem. Men Ålandstidningen borde kunna höja sig över detta polariserande och antidemokratiska vägval.
Ålands Konservativa Förening Urd r.f
Ålandstidningens publisher Daniel Dahlén svarar:
Urd:s insändare väcker frågor om det offentliga samtalet, men blandar tyvärr ihop begrepp och drar för långtgående slutsatser. Man blandar friskt ihop konservatism med traditionalism, vilket riskerar att vilseleda konservativa väljare. Att vara konservativ har inget att göra med extrema åsikter. Konservatism är en idétradition som betonar ansvar, institutioner och gradvisa förändringar. Den är inte kopplad till nationalism eller främlingsfientlighet. Högerpopulism däremot bygger ofta på förenklade lösningar, ett ”folk mot elit”-narrativ och en retorik som polariserar snarare än bygger broar. Att dessa två ideologier blandas ihop är olyckligt och fördummande.
Det är också slående att insändaren fokuserar nästan uteslutande på Expo, samtidigt som man helt förbiser det faktiska innehållet i reportaget – nämligen kopplingar till våldsbejakande extremism. Det är en förskjutning av fokus som riskerar att dölja det verkligt allvarliga. Att i debatten välja att enbart rikta in sig på Expo och ignorera övriga experter och källor i samma artikel, tyder på en ovilja att ta till sig helheten. Det är inte ett försvar för yttrandefrihet – det är ett försök att undvika sakfrågan.
Några tydliggöranden är dessutom på sin plats. Att medier eller opinionsbildare kritiserar vissa uttryck eller idéer är inte ett hot mot yttrandefriheten – det är yttrandefriheten i praktiken. Att bli ifrågasatt är inte samma sak som att bli tystad. I en demokrati är det just genom öppen debatt som idéer prövas, bemöts och utvecklas.
Att granska makt, idéer och rörelser, oavsett politisk färg, är en del av journalistikens uppdrag. Om vi vill värna ett öppet samhälle där konservativa, liberala och radikala idéer kan mötas, då måste vi också acceptera att alla dessa får granskas. Det är inte ett hot mot demokratin – det är dess kärna.
