Undertecknads respons till på Ömsens utställda planer för Zeipels tomt refererades kort i tidningarna: ”... för tankarna till Lotsgatan ...”. En något längre förklaring är av nöden.
Vi har anledning att vara glada över att Ömsen nu tänker bevara Boreniuska husets fasad, men när det gäller granntomten Zeipels är första tanken: Ömsen kan bättre.
Hus i gamla miljöer ska anpassas, det är alla överens om. Men vad innebär anpassa? Det kan till exempel vara form, färg, höjd eller byggnadsdetaljer. Det finns de som anser att nytt skall se gammalt ut och de som tvärtom tycker att nytt skall se nytt ut. Och så finns det de som menar att hus skall anpassas för att maximera fastighetsägarens ekonomi, till och med att detta är den viktigaste anpassningen.
Jag seglade för något år sedan i fädrens kölvatten genom Öresund (med bilar för St. Petersburg). Jag såg fram emot att i solnedgången få se Köpenhamns skyline. Vad fick jag se? Ingenting. Nog finns det fastighetsägare i Köpenhamn som skulle vilja maximera lönsamheten genom att bygga höga hus eller skyskrapor, men det har staden satt stopp för.
Vi har flera goda exempel på anpassning längs Torggatan. ATC-huset, Sittkoffs och Nordea är hus som vart och ett på sitt sätt är anpassat till den urbana miljön. Nu publicerar tidningarna åter Eriksson Capitals ritningar för huset mitt emot Zeipels: ett fint hus för ett urbant centrum, inga inglasade balkonger och det har redan en historia, det innehåller en telegrafbyggnad. Huset kan få ett namn.
Johanna Wickströms förslag för Zeipels tomt är vackert, uppseendeväckande, ekologiskt i trä, men ändå urbant och personligt – det har ett namn och en historia, Alfrida.
Som sagt: Ömsen kan bättre. Ett hus i stans absoluta centrum får gärna vara ett utropstecken men aldrig ett dussinhus.
Jerker Örjans
