Foto:

Sorgligt när man går till personangrepp

Sorgligt när man går till personangrepp, när argumenten haltar och fakta saknas. Att ålänningarna skulle ha det svårare med avfallshanteringen eller betala dubbelt på producentansvar är en seglivad myt. Vissa varor kan här vara en aning dyrare, men det beror främst på transportkostnader. I fastlandet betalar man också sopavgifter och de varierar mellan kommunerna beroende på andra skäl än producentansvaret. Allt annat är teoretisering och paragrafrytteri!

Enligt nämnda logik skulle fastlänningarna betala dubbelt på importerade varor från till exempel från Ålands trädgårdshall eller Dahlmans. När Proans, Ålands producentansvar, planerades, hade vi förhandlat klart med dåvarande fastländska organisationen om producentansvaret, att få motsvarande del av pengarna. Tyvärr blev detta förhindrat av högre instans.

Att undertecknad skulle bära ansvaret till den åländska organisationen gällande avfallshanteringen och producentansvaret, vilket representanterna för Ålands framtid hävdar, ger en märklig tolkning och uppfattning om vår demokratiska system.

Visserligen har jag arbetat över tjugo år i nämnder och kommunala samarbetsorganisationer för att nå resultat i vår avfallshantering. Också i min tjänstemannaroll som ledande hygieniker, tillsammans med hälsoinspektör Ben Johans och Hälsonämnden, fick vi bland annat de gamla miljöfarliga soptipparna avvecklade, organiserade tillsammans med våra rederier sorteringen och mottagningen av avfallet från färjorna, stängde många olagliga soptippar och mycket annat än bara prat.

Jag var med som politiker redan då det kommunala samarbetet planerades och blev sedan med i Mises styrelse från början. Tillsammans med renhållningen och vissa kommuner började vi sortera sopor och ta hand om plastavfallet. Detta startade långt före motsvarande arrangemang i Finland. Jag hade äran att samarbeta med många erfarna politiker: K-G. Eriksson (FS), Gun Karlsson (C), Lasse Wiklöf (S) och Jan Lindgren (Lib).

För två mandatperioder sedan satt jag som ordförande i Mise. Under den tiden fick vi den populära Mise-bilen, tog beslut att bygga den i dag väl fungerande sorteringsstationen på Ödanböle och började med cirkulär ekonomi i form av utdelning av begagnade idrottsutrustningar samt med social hållbarhet via samarbete med Emmaus.

Efter min pensionering beviljade republikens president Sauli Niinistö mig Finlands Lejons Ordens Kommendörstecknet med anledningen av mitt deltagande i organiseringen av den åländska avfallshanteringen.

Men nu slut med skryt! Under alla dessa år har jag inte träffat någon representant från Ålands framtid i ovannämnda nämnder eller samarbetsorganisationer. Ni är varmt välkomna att delta i arbetet i gagn för sophanteringen på Åland. I stället för att bara ha åsikter, kan ni åstadkomma någonting konkret och bra. Det kan jag lova! Numera jobbar jag via Hållbart initiativ med kampen mot klimatförändringen och utrotningen av arter, där en stor del orsakas av avfallet, särskilt av förpackningsfundamentalismen.

Rauli Lehtinen (HI)

Hittat fel i texten? Skriv till oss