Foto:

Skydda skärgårdskulturen som officiellt kulturarv

Den åländska skärgårdskulturen består av både historiska och moderna seder och metoder som är tätt sammanlänkade med ett och samma mål; att leva av och i symbios med naturen under årets alla säsonger och vårda det man skördar. Kultur lever med människor och med människor dör kulturen ifall den inte vidareförmedlas till nästa generation. En medveten hantering av vårt kulturarv är en förutsättning för att kunna bevara kunskap för kommande generationers behov. Kultur i form av levnadssätt för hela samhällen, kräver att det praktiska målet med utövandet bibehålls för att den ska överleva. Utan mål och funktion finns ingen mening.

Utan de basala kunskaperna som krävs för att på ett hållbart sätt nyttja och vårda skärgårdens naturresurser blir framtidens skärgårdskultur enbart ett tomt skal. Detta förlopp är alltid bara en generation bort. Det småskaliga kustfisket stryps långsamt medan överdimensionerade pelagiska trålare dammsuger lokala bestånd av lekströmming och bifångster. Vårjakten på sjöfågel som har varit en vital del av skärgårdskulturens kärna i alla tider, har förbjudits och konsekvensen är närmast obefintlig mänsklig närvaro under häckningsperioden med förödande följder.
Det är en viktig strävan att sådana elitistiska och verklighetsfrånvända påbud gällande lokalbefolkningars frihet blir att räknas som parenteser i historien. Under tiden behöver glappet i kunskapsöverföringen mellan generationer överbryggas med hjälp av olika typer av kunskapsbanker. Som grund för den nödvändiga dokumentation som detta kräver är ett bra sätt att uppta den åländska skärgårdskulturens olika traditioner, metoder, seder och bruk, som har överförts mellan generationer, i Unescos lista över immateriellt kulturarv. Denna klassning har potential att stå som grund för forskning, utveckling och skydd för den åländska skärgårdskulturens kategorier i framtiden.

Simon Påvals
Johan Mörn

Hittat fel i texten? Skriv till oss