Med stor förvåning läser jag, som aktieägare i Fifax, att tåget redan gått. Som den lilla småsparare jag är hade jag trott att även jag hade en betydelse för Fifax framtid. Jag hade med glädje deltagit i den omtalade nyemissionen, men denna gång valde man, som tidningen uttryckte det, att rikta sig till ”en utvald skara investerare”.
Emissionen ska möjliggöra bolagets målsättningar på medellång sikt men förfarandet ger nog mera sken av att det handlar om överlevnad och att fylla ett akut tomt kassaskrin, vilket även kallelsen till den extra bolagsstämman gav skenet av då man redan där förberedde sig på en riktad emission av ”vägande ekonomiska skäl”. Varför skulle man annars i så brådskande ordning behöva få in pengar att man tar till accelererad book building i stället för en vanlig emission riktad till, i första hand bolagets nuvarande aktieägare?
De som nu fått privilegiet att gå in och stötta Fifax är förstås stora och starka, men som verksam på Åland men allt vad det innebär i såväl belastning som möjlighet för de åländska samhället och miljön ska man nog inte glömma småspararna och den opinion de står för.
Storfiskaren
