Foto:

Evidensbegreppet skyddar patienterna, inte läkemedelsindustrin

Principerna för evidensbaserad behandling och prevention utgår inte från läkemedelsindustrins behov. Tvärtom motsvarar principerna de krav som ställs från myndigheterna på läkemedels- och testindustrin för att bevisa att produkterna är säkra och effektiva för patienterna. Industrin själv skulle säkert vara nöjd om det räckte med att redovisa hur många patienter som blev friska utan att behöva jämföra med en alternativ behandling eller med placebo, och utan att redovisa biverkningar.

Så var det ofta innan läkemedelsindustrin blev hårt reglerad och innan principerna för evidensbaserad behandling och prevention etablerats. Regleringen kom till stånd efter ett flertal läkemedelskatastrofer som uppstod på grund av bristfällig evidens- och kvalitetskontroll (till exempel Talidomid/Neurosedynskandalen). Trots hårda krav inträffar fortfarande skandaler. Testföretaget Theranos var ansvarigt för en av de senaste.

Det förefaller som om Ålands Hälsoalternativ avfärdar evidensbaserad prevention och behandling baserat på ett antagande att varje människa är så unik att det inte finns någon nytta med jämförande forskningsstudier eller generaliseringar från en studerad grupp till en specifik individ. Detta är en extrem extrapolering av den välkända utmaningen att uppnå god representativitet inom forskningen, bland annat när man designar randomiserade kontrollerade studier.

Nils Edelstam förde ett liknande resonemang under sin föreläsning. Han hävdade att randomiserade kontrollerade studier inte är användbara för att utvärdera precisionshälsa och precisionsmedicin. Han påstod även att det finns ”koncensus om detta bland professorer på Karolinska Institutet”, som han uttryckte det. Detta påstående kunde jag lätt avfärda eftersom jag själv är professor på Karolinska Institutet och definitivt inte delar denna bedömning. Jag känner inte heller någon kollega som gör det på detta kategoriska sätt. Det finns begränsningar med randomiserade kontrollerade studier. Det gör det med alla forskningsmetoder och studiedesigner. Man måste alltid beakta dessa begränsningar när man sammanväger tillgänglig evidens för att bedöma vilka interventioner som är säkra och effektiva.

Som stöd för sin ståndpunkt hänvisade Nils Edelstam till en rapport skriven till stiftelsen Forska!Sverige i samarbete med Svenska Läkaresällskapet. Efter föreläsningen granskade jag denna rapport och tog kontakt med de två personer som skrivit förordet till den, generalsekreteraren för Forska!Sverige och ordföranden för Svenska Läkaresällskapet. De höll med om min bedömning att det handlar om en gravt förenklad citering av uttryckta delar av rapporten. De tog sedan kontakt med företaget FunMed och krävde att de skulle upphöra att hänvisa till rapporten på detta sätt i sin marknadsföring. Det är svårt att skilja informationsspridning från marknadsföring när den som föreläser har tydliga intressekonflikter.

Jag sätter för min del härmed punkt för denna debatt.
Knut Lönnroth
Landskapsläkare

Hittat fel i texten? Skriv till oss