Foto:

Då skärgården levde

En vacker sommardag i juli seglade storbåten Tjutt-Tjutt med Kökar hembygdsförening och Kökar kultur på en resa ut till skärgården.

Tre öar av möjliga fem på rutten fick besök denna gång.

Björn Rönnlöf från Sottunga var reseledare och boende på öarna välkomnade oss hjärtligt. Tack för det!

Björn berättade inspirerande och sakkunnigt om ett flerhundraårigt genuint skärgårdssamhälle. Han visste att här, för inte länge sen, bodde en välbärgad, välmående befolkning, med egen skola för barnen från öarna.

Ett skärgårdssamhälle med nästan fulländad harmoni med livsvillkoren i detta finstämda, känsliga, paradisiska samhälle.

”Ett skärgårdssamhälle uppbyggt i enlighet med det biologiska samhällets krav”, skriver Håkan Kulves och Göran Harberg i boken ”Skärgård – sammanbrott eller utveckling”.

Flera generationer hade levt av naturen och med naturen på de ställen vi besökte. Till exempel på Kyrkogårdsö planerar nu den artonde generationen skärgårdsbor året runt boende. Självhushåll med små gårdar. Försörjning med lotsningar, fiske, seglation, jakt och hantverk.

Med havet som sammanlänkade kommunikation mellan öarna och balanserad isolering.

”Flera stora samhällsförvandlingar i nutid bröt levnadsvillkoren för människorna som levat i detta skärgårdslandskap”, konstaterar Kulves och Harberg.

De öar vi besökte var den välkända Kyrkogårdsön och de sagolika öarna Hästö och Finnö. Avslutningsvis bjöds mat på Storlandet Sottunga. De spännande öarna Husö och Södö besöks nästa skärgårdsutfärd.

Frågor som oundvikligen dyker upp:

Hur bevarar man skärgårdssamhället?

Hur hittar nuvarande skärgårdsbor en gemensam lösning?

Hur kan de få samhällsstöd för att få möjlighet att förvalta naturen och kulturarvet?

Vem kan i samarbete med nuvarande ägare och åländska myndigheter fundera på en möjlig väg framåt utifrån skärgårdens enorma resurser?

Hur kan samhället bjuda på ren luft, friska träd, rent vatten, ätbar mat, sol, vind, storm, dofter, ljud, spänning och låta besökande människor året om uppleva hisnande äventyr i skärgården i samarbete med de bofasta?

Detta alltid med tanke på en liten chans till konkret utveckling och bevarande av öarnas stora egenvärde.

Hur hittar skärgårdsborna en praktisk möjlighet att förvalta och bevara kultur-och naturlandskapet och behålla den biologiska mångfalden?

Detta är mycket aktuella frågor i denna tid.

Troligen finns bara möjligheter.

Sylvia Sundström, Kökar

Hittat fel i texten? Skriv till oss