Ingrepp i kommunstrukturen ett dråpslag mot Ålands själ

Jag vill tacka signaturen ”Elon” för en förträfflig insändare rörande de 16 åländska kommunernas bevarande. Den nutida kommunindelningen går över 1860-talets kommunreformer tillbaka på den kyrkliga sockenindelningen, som för Ålands del för ända ner i 1200-talets förra del. Ordet socken står i samband med verbet ”söka” och avser kollektivet som söker sig till samma kyrka.

Ursprungligast torde sockenindelningen varit hushållsbaserad utan fasta lineära gränser. Alla kyrkor kan heller inte vara exakt lika gamla, men vartefter med fullbordandet av kyrkogrundandet och införandet av olika plikter, däribland kyrklig tiondebeskattning, har socknarna territorialiserats med fasta gränser mellan sig.

På den forna åländska huvudön har socknarna namn efter byarna eller gårdarna där kyrkorna är byggda, medan i övrigt är namnen efter de huvudsakliga öarna. En mera klar bild av sockenindelningen på Åland fås först runt mitten av 1500-talet. Troligen sedan 1400-talets början fanns också för kronans fiskala funktioner en världslig sockenindelning i så kallade jordebokssocknar, vilka inte fullt sammanföll med den kyrkliga sockenindelningn, tills med Gustav Vasas reformer kring 1540 den världsliga sockenindelningen kom att sammanföras med den kyrkliga.

Diskrepansen framgår ännu i de äldsta jordeböckerna från slutet av 1530-talet, så räknades exempelvis Önningeby till Lemlands jordebokssocken, Hammarlands Torp räknades till Jomala jordebokssocken. Den medeltida sockenindelningen omfattade även underordnade annex i form av kapell, så var exempelvis Geta ett kapell i Finströms socken, Lumparland ett kapell i Lemlands socken, Eckerö i Hammarlands socken. Den nordöstra skärgården var fram till 1460-talet en serie kapell under Sunds socken. På 1460-talet blev Kumlinge egen socken med Brändö som underordnad kapellförsamling. Det är troligen av denna delning av Sunds storsocken som namnet Delet (ursprungligen Delen) uppkom för vattnet mellan Kumlinge och Vårdö.

Socknen var kyrkans universella lokala enhet och stod för lokal autonomi, med den introducerades en bygdens första ”bank” och ”försäkringsbolag” liksom en första ”välfärdsbyråkrati”. Sockenstämman som vartefter tillkom är en avlägsen föregångare till nutidens kommunala beslutsorgan. Där han man tränat på och utövat lokal förhandlingskultur och demokrati i århundraden.

Att börja med radikala centralistiska ingrepp i den åländska kommunstrukturen är nog ett strypgrepp på urgammal lokal autonomi och ett dråpslag mot Ålands själva själ, den flexibla småskaliga mångfald som gjort och gör Åland till Åland.

Olle Sjöstrand