Drömmen om en åländsk linje seglar i motvind

Ålands folkrederi Ab presenterade i slutet av förra veckan sina planer på en färja som skulle kunna trafikera linjen Mariehamn-Kapellskär. Ett gediget arbete som drivs av ideella krafter med stor kompetens. Samtidigt står flera frågor ännu utan svar. Frågor som är direkt avgörande för om folkrederiets drömmar ska blir sanna. 

Att driva ett rederi är inte bara att bygga en färja. Visst är rätt tonnage direkt avgörande och kanske är det just det som hindrar att vi redan i dag ser ett åländskt ägt alternativ på linjen, men det finns även andra avgörande variabler. 

I ett sådant här projekt måste det finnas ekonomisk bärkraft. Lägg därtill all administration, hantering av myndighetskrav, logistik och inte minst ett gediget kunnande inom taxfreehandel så inser man snabbt att frågan är mer komplex.

Det här vet givetvis personerna bakom Ålands folkrederi mycket väl om. Därför är det ärligt och tydligt när Kaj Jansson vid Ålands folkrederi i lördagens Ålandstidningen säger att han tror att de etablerade rederiernas medverkan är en förutsättning för förverkligande. Där finns kompetensen och en färdig struktur. 

Att bygga upp en sådan från scratch är för dyrt och omfattande, vilket blev tydligt när Birka blev köpt av Gotlandsbolaget. Trots gedigen kunskap inom rederinäringen behövde Gotlandsbolaget kunnande kring kommersiell passagerartrafik byggd på taxfree varvid Viking Line klev in som delägare. En win win för båda parter, men något som visar på komplexiteten som folkrederiet står inför. 

Vad ska vi då tro om folkrederiets möjligheter att lyckas? 

Trots att det finns en stor allmän åländsk beställning på att trafiken ska återupptas, vilket syns i den allmänna opinionen men även politiskt, så är förutsättningarna utmanande. 

Allt kan givetvis ändras, men med det hittills ljumma intresset från våra befintliga åländska rederier har vi en lång väg att vandra. Det i sig behöver inte betyda att inget händer, men att just folkrederiets tankar skulle förverkligas är svårt att se. Troligtvis ordnar de befintliga rederierna i så fall saken helst själva och i sådana fall med något tonnage som redan finns på marknaden. 

Betyder detta att folkrederiets insatser är onödiga? Nej, långt därifrån. Genom initiativet hålls frågorna vid liv och engagemanget i samhället synliggörs.

Nu är det säkert någon som undrar om det inte finns andra aktörer som kan tänkas gå in i projektet? Då får vi nog krasst konstatera att ja, rent ekonomisk finns det flera andra aktörer, såväl åländska som icke åländska, som har kapitalet, men riskerna med projektet är stora och dessutom inom en bransch som står inför en stor omställning, så oddsen för en sådan utveckling är låga.

Så vad är kontentan? Frågan är synnerligen levande och så även den allmänna opinionen. Det här ställer krav på redan etablerade rederier men även på våra politiker. Vart det leder är dock svårt att säga, men det är tydligt att den uteblivna trafiken Mariehamn-Kapellskär påverkar Mariehamn och hela Åland. Inte bara ur ett turistperspektiv utan också i förlorad attraktionskraft. Det är utmanande i sig och en synnerligen viktig fråga för hela det åländska samhället. För vi får inte glömma att hela Åland är en skärgårdsö och att vi står och faller med våra kommunikationer.