Biltjuven är vår vän

Sommaren borde inte gå mot sitt slut i början av augusti, men så känns det. Skolorna börjar, skärgården töms på folk och turistindustrin går åter på sparlåga. Det är bakvänt och dumt.

Orsaken till det allt kortare sommarlovet lär vara att man kompenserar för höstlovet som i många skolor förlängts till en hel vecka.

Därför kan förmögna familjer få en skön solvecka i södern i oktober. Andra mindre förmögna familjer utan möjlighet till en extra semestervecka får underhålla sina barn bäst de kan i höstrusket.

Den gångna sommaren har bjudit på både bra och dåligt, på sol och regn, på härliga simdagar men också på algförorenade geggamojastränder. Det är så det är, saker man inte kan något åt.

Andra irritationsmoment kunde enkelt åtgärdas. Att kaféer, krogar och framför allt de stora fartygen envisas med att spela bakgrundsmusik på hög nivå överallt där de kommer åt är obegripligt.

Kunderna har inte en enhetlig musiksmak. Den musik som någon njuter av tycker betydligt fler att är gräslig.

De flesta går ut för att äta och dricka i sällskap, för att prata med varandra. Ska man överrösta musiken tvingas man skrika. Och det mest använda ordet är ”Va?”

När musiken tävlar med skrikande kunder uppstår en gräslig kakofoni. Rederierna uppmanar resenärer att njuta av skärgården från deras soldäck.

Då avser de inte vågornas svall och måsarnas skrik för de överröstas av någon rapmusiker från Solna eller en discjockey från Lojo som spelar de senaste heavymetalrytmerna.

Ett annat otyg är de för varje år allt större bilarna. Överåriga skärgårdsfärjor är inte byggda för monster-suvar. Att ta sig in och ut ur sin bil när bildäcket domineras av jättefordon är riskabelt om man inte vill repa lackeringen.

Det värsta är att suvar och andra moderna bilar är försedda med tjuvlarm som tjuter hela resan från Svinö till Degerby och halva resan till Kökar.

Hemma i Tölö om vintrarna tvingas jag ibland nattetid ligga sömnlös och lyssna på något extra känsligt tjuvlarm som går på hela tiden fast ingen tjuv är i sikte.

Jag har många gånger funderat på bristen av logik i dessa tjuvlarm. Eftersom de i 999 fall av 1.000 går på helt i onödan är det ingen som bryr sig om larmet.

Och om någon gång verkligen en tjuv är i farten tror jag ingen i mitt kvarter ingriper. Tvärtom sänder vi lättade tjuven en tacksam tanke för att han befriar oss från oljudet.

Månne jag inte skulle kila ut på gatan och ge tjuven en peng till bensin så att han kan köra terrorbilen möjligast långt bort från mitt sovrumsfönster.