Insändare
Beslutet bör förkastas
Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Nu har köpet av Hälsans hus avgjorts av stadsfullmäktige. Man kan konstatera att köpet godkändes med en knapp ”minoritet” av fullmäktiges ledamöter trots att hela projektet avviker från den uppgjorda ”anbudsförfrågan” i stort sett på alla punkter.
Det ska vara ett demenscenter med plats för 60 klienter och ha möjligheter att byggas ut beroende hur utvecklingen av demensvård utvecklas på Åland. (Nu blir det endast 40 platser.) Det ska vara ändamålsenligt och trevligt för de som bor där. Prislappen ska ha stor betydelse vid förverkligande av centret samt tidsplanen ska vara sådan att projektet kan påbörjas omgående. Inget av detta följs för det aktuella projektet vilket gör att det bör förkastas.
Så fort man började tala om Apalängen blev det ett rysligt liv att man avviker från stadsstyrelsens beslut och förespråkar ett till demenscenter. I Hälsans hus räknar en äldre omsorgsspecialist att man får 40 platser samt vidare hyr man upp 60 platser så att totala antalet platser blir 100. Det innebär att 60 platser blir utspridda i staden eller i andra kommuner, men då avviker man från anbudsförfrågan med 40 platser, varför? De utspridda platserna är knappast gratis att ha.
Kostnaderna för Hälsans hus, som man i dag vet, är att tomten med huset kostar 5.500.000 euro och att parkeringsplatserna som behövs kostar 800.000 euro. Resten av kostnaderna är dolt i dunkel beroende på husets skick och hur det ska byggas med begränsning på byggnadsyta.
Hälsans hus kan tidigast börja undersökas i början av 2029 vilket betyder att tidsaspekterna, som varit viktiga i hela debatten, inte betyder något för detta projekt.
Jag var på plats under fullmäktigemötet och hade förmånen att se ledamöterna bakifrån under debatten. Jag kunde konstatera att nästan alla hade ”en föredragningslista” på sin bordsdator, vilket var intressant att se. Man rörde på sig mycket och ofta med promenader till angränsande utrymmen. Ibland var det vatten eller kaffe som var behovet, ibland var det överläggningar med flera inblandade. Det fanns tom en botaniker på plats som fann blomskott i stadshuset under pågående debatt.
Att sedan ordförande kan säga att han känner sig trygg med beslutet om Hälsans hus är för mig ofattbart.
Sten-Åke Häggblom