Mer än 100.000 finländare har nu ett aktiesparkonto. Den nya sparformen infördes vid årsskiftet, och på bara en månad hade 60.000 personer hoppat på spartåget. Enligt Euroclear, som håller koll på dylika saker i Finland, nåddes 100.000-strecket i början på maj. Värdet på alla dessa konton var vid det tillfället 335 miljoner euro.
Aktiesparkontot gör det enklare än tidigare att äga aktier. Allt som köps inom ramarna för kontot stannar så att säga där utan att man behöver deklarera för eventuella försäljningsvinster. Det är först när man lyfter vinster från kontot som man betalar skatt, och då helt vanlig kapitalskatt.
För statens skatteintäkter spelar upplägget ingen större roll. Även vid vanlig aktiehandel är det endast vinster som beskattas. De individuella spararna däremot slipper en massa pappersarbete och kan fokusera på att sköta om sina pengar på bästa sätt.
Upplägget är uttryckligen menat för just småsparare. Det finns nämligen en gräns för hur mycket som får sättas in på kontot, och den är satt till 50.000 euro. Det är också ett aktiesparkonto per medborgare som gäller.
Genom detta hoppas lagstiftarna på att skapa en utbredd kultur av sparande ute i stugorna och på så sätt upprepa det som skedde när Sverige införde investeringssparkontot 2012. Det var visserligen inte uppbyggt på samma sätt, men tanken var densamma: att förenkla småsparande och på så sätt uppmuntra befolkningen att bygga upp en ekonomisk buffert.
Denna buffert fungerar nu som en motvikt till de svenska hushållens ständigt ökande skuldsättning.
Den finländska modellen med en övre gräns för insättningar om 50.000 euro må vara lite märklig, men den är åtminstone tydlig. I Sverige drogs investeringssparkontot med problemet att man använde sig av en schablonränta som varierade från år till år baserat på föregående års statslåneränta. Inte bara är det svårbegripligt redan från början, utan det visade sig också vara allt för enkelt för politikerna att fingra på spakarna. När statslåneräntan sjönk oroväckande lågt i mitten på 10-talet införde man helt sonika en minimibeskattning för kontot för att garantera skatteintäkter. Nu diskuteras ett avskaffande av sparformen eftersom den kostar staten för mycket – politisk jargong för att vanliga människor får behålla lite mer av sina egna pengar.
En annan vink om att aktiesparkontot är tänkt för småsparare är att personer med större förmögenheter sedan länge har kunnat placera sina pengar på liknande sätt mot en avgift. Nu ges samma möjlighet till alla.
Fortfarande väljer kvinnor att spara i betydligt mindre utsträckning än män. En fjärdedel av de nyöppnade aktiesparkontona, och en ynka sjättedel av den investerade förmögenheten, tillhör kvinnor.
Samtidigt är det glädjande att unga i stor utsträckning öppnar aktiesparkonton. 28 procent av kontona tillhör personer i åldern 18-29. Tack vare ränta på ränta-effekten kommer dessa, om de klarar av att hantera kommande ekonomiska kriser någorlunda väl, ha helt andra förutsättningar att klara ålderdomen än de som endast förlitar sig på pensionssystemet.
Sett ur ett större perspektiv är sparande oerhört positivt. Det är nämligen endast sparade pengar, det vill säga förmögenhet, som kan skapa välfärd. All näringsverksamhet, från affärsidé till global expansion, kräver kapital, men om ingen först har sparat ihop pengarna kan de inte heller göras tillgängliga för investering.
Den rikaste tiondelen av Finlands befolkning besitter snart hälften av landets förmögenhet. Om medelklassen inte deltar i kapitalackumulationen hamnar den ohjälpligt på efterkälken och den naturliga koncentrationen av förmögenhet till en liten grupp förstärks ytterligare.
Huvudsaken för att investeringar ska kunna ske och välstånd uppstå är att kapitalet är i privat ägo. Däremot är det önskvärt att besparingar finns på alla håll i samhället, eftersom det skapar flexibilitet och mångfald som alla i slutändan har glädje av.
Aktiesparkontot är givetvis inte det enda svaret på bristen av sparande. Det riskerar förvränga synen på sparande som något institutionellt och abstrakt, och det kan göra att just aktiesparande får en oproportionerligt stor roll. Samtidigt är det ett litet steg på vägen mot större ekonomisk trygghet för många.
Låt oss hoppas på ytterligare 100.000 aktiesparkonton inom en snar framtid.

Henrik Herlin