Föreningen Lumparns vänner framför att rapporten ”Finbydiket: Hur blev det så här” presenterar en sammanställning över de verksamheter som medfört och medför näringsbelastning till det övergödda Finbydiket i Sund. Den komplexa frågeställning rapporten tacklar har skett under ledning av konsulten och lagtingsledamoten Simon Holmström (HI).

Efter en genomläsning kan man konstatera att den tyvärr innehåller faktafel, en del metodologiskt flum, samt felaktiga bedömningar och slutsatser som på basen av den presenterade faktagrunden är motstridiga. Rapporten har ett mönster av en del enkelspåriga och felaktiga tolkningar, ”vinklingar” av det data man säger sig ha samlat ihop, samt luckor i analysansatsen.

Det verkar som om man haft för bråttom för att gå igenom det material man hänvisar till och hoppat till slutsatser. Det är synd, för alternativet skulle ha resulterat i den goda grund som man säger sig eftersträva. Inte kan man vara riktigt nöjd med resultatet av de samhällsmedel som kanaliserats till föreningen för framtagandet av alstret.

Behandlingen av Ålbiocom har getts rikligt med utrymme i rapporten. Vad de rättsliga krumelurerna som minutiöst beskrivs har för relevans i frågan om kartläggning av flöden och belastningar från olika källor till de analyserade recipienterna, är en gåta. Konkret fakta och klar metodik gällande näringsbelastningar skulle ha varit önskvärt.

Materialet om bolaget innehåller faktafel och tolkningar som förblir utan bevis. Det har väl varit lättare att fylla sidorna med ”saftigt material”, i stället för att försöka skapa en helhetsbild där källor, mängder och belastning skulle ha behandlats jämbördigt. Andra identifierade källor har nästan summariskt hoppats över, utan mer än ytlig analys.

Som utvecklingsdata i rapporten nog visar, har bolagets satsningar lett till förminskning av näringshalter i de vatten som leds ut från anläggningen. Att arbetet, som rapporten säger, skulle ha varit ”ad-hoc” är ett exempel på förvrängning. Om Ålbiocom hade beretts tillfälle att gå igenom rapporten före publicering skulle en del fel enkelt ha kunnat korrigeras, andra brister skulle kanske ha krävt mera arbete för sammanställarna.

Rapporten har genom val av fakta och presentation producerat ett alster där någon till och med kunde ge bedömningen ”alternativ sanning”. En genomgång av källor som rapporten hänvisar till kommer säkert många av rapportens läsare att göra. Det är en beprövad och tyvärr fungerande metod för bearbetning av opinionen. Att rapporten i tidningsreportage bedöms som ”fakta”, fulländar verket.

Ålbiocom fick inte inbjudan till presentationstillfället som hölls för att ta del av diskussionen eller framföra synpunkter. De ansvarigas agenda och motiv kan ju var och en utvärdera själv.

Man kan hoppas att tidigare och nuvarande folkvalda axlar ansvaret och engagerar sig för att säkerställa att olika myndigheter får de resurser som krävs för att utföra ett professionellt och långsiktigt arbete kring kartläggandet av näringsbelastningar på Åland.

Det torde ju förbättra möjligheterna att utarbeta lösningar för att minska samhällets miljöbelastning; långsiktigt, faktabaserat, rättssäkert och med tvärsektoriellt samarbete. Paf-medel kanaliserade till föreningar, verkar inte leverera den produkten.

Ålbiocom önskar att rapportens sammanställare korrigerar felaktig information som rapporten sprider om företaget. Insändare fungerar inte som en kanal för att belysa detaljerna.

Bengt Karlsson, vd Ålbiocom Ab

Ralf Häggblom, konsult

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Fler insändare