För Björn Snis började livet som ålänning med en weekend på Havsvidden som han fick i 50-års present av nära och kära. Medan han njöt av omgivningen vid hotellet tillsammans med sin fru föddes en tanke om att flytta hit.

– Vid denna tidpunkt var vi gifta särbos, hon i Eskilstuna och jag i Stockholm. Våra barn var stora och vi kände att det var dags att flytta ihop. Vi ville lämna storstan och Åland kändes väldigt rätt. Det är fantastiskt fint här med närheten till havet, och det är lugnt och stilla. Så vi tänkte att vi testar flytta hit helt enkelt. Vi sökte båda jobb som vi fick, och då var saken klar.

I dag har Björn och hans fru hunnit bli både finska medborgare och fått åländsk hembygdsrätt.

– Det är ett väldigt annorlunda liv här på Åland gentemot storstadslivet. I bland kan jag känna att det är lite för lugnt, men fördelarna överväger nackdelarna.

Paret fick tag på ett sjönära hus via ett fastighetsaktiebolag i Eckerö, och där trivs de båda väldigt bra.

– Klivet till Sverige känns inte lika långt från Eckerö, säger Björn och skrattar.

En äkta byråkrat

Just den åländska närheten till naturen och havet är något Björn lyfter ett flertal gånger under vårt samtal. Vid deras bostadsområde i Eckerö är paret Snis de enda som bor där permanent.

– Vi är i stort sätt helt ifred, även om det kan bli lite ödsligt ibland. Men vi trivs väldigt bra med det. Det är ett modernt hus, och på sommaren kan vi gå ner till havet och ta oss ett morgondopp. Vi har även engagerat oss i Torparnas byaförening för att få in det sociala livet lite mer i tillvaron, säger han.

För Björn innebar flytten till Åland en uppsägning från sitt jobb som ekonomidirektör vid Kronofogdemyndigheten i Sverige. Ett beslut han beskriver som lätt att ta.

– Jag satt i långa bilköer varje dag och tänkte att det här är ju inte någon livskvalitet. Så det var inte ett svårt beslut att lämna jobbet och Stockholm. Nu har jag 30 minuter från hemmet till jobbet, utan köer. Det är fantastiskt!

För Björn började karriären på Åland med jobbet som myndighetschef vid Fordonsmyndigheten.

– Jag trivdes bra där, men jag ville ha lite mer ekonomi i mitt arbete. Vid finansavdelningen på landskapsregeringen där jag jobbar nu så får jag det, och jag trivs väldigt bra där. Det är full fart, men jag får jobba med frågor som berör och gör skillnad för andra. Det är viktigt för mig, att få göra skillnad.

Björn gör en konstpaus i sitt berättande.

– Och sen är ju kollegorna väldigt bra, det är också viktigt för att man ska trivas på sin arbetsplats.

Den gemensamma faktorn på Björns cv är att han alltid har jobbat inom offentlig förvaltning.

– Det är något jag valt medvetet, jag har ett stort samhällsintresse.

Han skrattar till och fortsätter:

– Jag är en äkta byråkrat.

På hans meritlista finns bland annat svenska regeringskansliet där han arbetade på utrikesdepartementet, försvarsdepartementet och jordbruksdepartementet.

– Man kanske inte skulle kunna tro det, men jobbet vid jordbruksdepartementet var det som var mest spännande just då. Vid den tidpunkt då jag jobbade där gick Sverige med i EU, och som vi vet innebar det stora förändringar för jordbruket. Jag fick vara lite av en pionjär och åka ner till Bryssel. Det var väldigt givande.

Hoppas starta fäktklubb

När Björn inte är på jobbet har hans fritid länge präglats av ett starkt intresse för kampsporten fäktning. Som åttaåring introducerades Björn för sporten som sedan följt honom genom livet. Med meriter som nordisk mästare och världscuptävlingar utomlands har träningarna nu fått ta en paus.

– Här på Åland finns det ju inte någon fäktningsklubb. Jag hade som ambition när vi flyttade hit att starta upp en klubb, men just nu finns det inte tid. Men jag har inte släppt tanken helt. Jag har kvar fäktningsbagen i boden där hemma och hoppas på att få använda den igen.

Under ett år som utbyteselev i USA gick han obesegrad genom hela säsongen och blev lite av en kändis i den stad han bodde i.

– Fäktningen har gett mig väldigt mycket. Det är lite som schack, man måste anpassa sig till vad motståndaren gör. Det är lika mycket fysiskt som det är teknik.

Men även om Åland inte kan erbjuda träning inom fäktning så går inte Björn sysslolös för det. För att hitta en ny hobby bestämde han sig för att lära sig spela golf.

– Det är ju väldigt smidigt då vi har nära till banan i Eckerö. Det är en riktigt rolig sport, men frustrerande. Det går sällan som man hade tänkt sig, skrattar Björn.

En annan passion som Björn gärna ägnar sin fritid åt är släktforskning. Genom att samla information från hela världen har han i dag hela 14.000 namn i sitt släktträd. Mycket av informationen får han genom att byta erfarenhet med andra släktforskare.

– Jag har kopplat ihop mig med vikingakungar så som Ragnar Lodbrok och Harald Hårdråde. Källorna är kanske lite skakiga, men jag vill gärna tro att det är så, säger Björn.

Det är många, många timmar av Björns tid som lagts ner på just släktforskningen och han har inte några planer på att sluta. Även om intresset kommer och går i perioder önskar Björn ändå följa en startad tråd till sitt slut.

– Jag har alltid varit intresserad av historia, så vad är då mer intressant än ens egen historia?

Ambitionen med forskningen står dock klar för Björn, han hoppas att en dag skriva en släktkrönika.

Spelat fiol för svenska kungen

Under skolgången tog Björns väg framåt en lite annan sväng än den kanske vanligtvis gör. Under mellan- och högstadiet gick han nämligen i Adolf Fredriks musikskola. Genom att lämna in en ansökan som följs åt av musikaliska prov kan man, med en hel del talang, få en plats vid skolan.

– Det var nog lite motstånd från min sida att flytta över dit, ingen av mina kompisar gick ju där. Men jag trivdes väldigt bra, min äldre syster gick också där så det var inte helt främmande. Vi hade mycket musik på schemat och många konserter. Jag spelade fiol i skolorkestern och fick bland annat uppträda på Konserthuset. Jag har även spelat fiol för kungen och Silvia, säger Björn med ett förnöjsamt leende.

Även om Björns närmaste vänner från lågstadietiden inte följde med till musikskolan var han långt ifrån ensam om att gå där. De åtråvärda platserna fylls snabbt och han var i sällskap av vad som i dag är välkända ansikten inom musikindustrin.

– Carola gick i min parallellklass till exempel, och Pernilla Wahlgren gick en klass under mig, skrattar Björn fram.

Under skoltidens gång funderade Björn på att bli violinist till yrket.

– Men det krävs så otroligt mycket, både talang och hårt jobb, för att kunna livnära sig på det. Jag insåg relativt snabbt att jag skulle satsa på något annat.

Som 17-åring begav sig Björn över Atlanten och landade i Boston i USA för ett utbytesår. Där bodde han hos en värdfamilj och fick bli en del av det amerikanska samhället.

– Det var en väldigt givande tid. Jag blev mer självständig av att lämna tryggheten där hemma. Det var mycket via olika aktiviteter efter skolan, så som fäktningen, som jag lärde känna nya vänner. Det var ett år som gav mig väldigt mycket på ett personligt plan.

Blivande stolt morfar

Tio år in i framtiden ser Björn sig själv som pensionär, även om tanken i dagsläget är avlägsen och främmande.

– Det är med en skräckblandad förtjusning som jag tänker på den kommande pensionen. Jag trivs med att arbeta och de sociala kontakterna som arbetet också ger är väldigt viktiga för mig.

Men inte lika långt in i framtiden väntar en stor händelse i Björns liv. Inom kort blir han nämligen morfar för första gången.

– Då är man väl gammal på riktigt? skrattar han.

Han ser väldigt mycket fram emot sin nya titel och tycker att det ska bli väldigt roligt med barnbarn. Som morfar hoppas han på mycket bus, lek och att sparka boll tillsammans.

– Det är väldigt roligt med barn, att få se och uppleva allt genom deras ögon. Så jag är väldigt glad över att få bli morfar.

Det vilar ett lugn över Björn medan han sitter tillbakalutad i en av fåtöljerna på stadsbiblioteket i Mariehamn. Om det är det åländska lugnet eller Björn själv som utstrålar det får betraktaren avgöra. Hur som helst verkar han ha hittat sin plats.

– Vi kommer nog att bli kvar på Åland, det är jag säker på.