Ännu en mörk, gråsvart morgon i december med dropparna hängandes i luften kör jag norrut på slingriga vägar. Vägen går från Tjudö, genom Storsby (Stålsby) och Pettböle mot Båssviken (Båtsviken). Vindkraftverken Svea och Gideon blinkar åt mig mellan träden. Den tredje stolta obelisken, Fursten, har fallit för åldersstrecket efter 23 års produktion av elkraft och nedmonteringen är ett faktum. En solig sommardag skulle dessa vägar vara som gjorda för att glida fram på en motorcykel och njuta av kringelikrokar och vacker natur, men inte i dag.

Viltvård på agendan

I dag är det viltvård genom beskattning av rovdjur på agendan! Regeringen har tagit fram en åtgärdsplan för att skydda ejder i 27 områden på Åland. Ryssö och Ryssö öjen står för 300 hektar av Finströms 350 hektar ejderskyddsområde. Som speciellt nämnda hot mot ejderstammen räknas havsörn, mårdhund, räv, skogsmård och mink upp. Se separat faktaruta gällande landskapets åtgärdsplan.

Det är inte vilka knähundar som helst som ska bistå oss med dagens jakt. Det är Rickard Widbergs tikar, åttaåriga Molly och Mollys dotter Leia, fyra år. De är ”American Faxhound” och har gjort sig kända på Åland genom den framgångsrika skyddsjakten på varg december 2019. Deras meritlista är mycket längre än så och växer varje vecka. Förutom fin meritlista är de även mycket sällskapliga och trevliga hundar. Det vilt vi jagar i dag är mårdhund, räv, skogsmård och mink. Alla dessa finns representerade på Ryssö och på Ryssö ön på norra Åland.

Vi möter upp i Båssviken klockan nio för att ta båten ut till holmarna. Vi är fem personer som deltar i dagens jakt; Johan Boman, Rickard Widberg, Fraenk med sonen Albin Andersson samt jag. Upplägget diskuteras och vi kommer fram till att Rickard far ensam till Ryssö ön med Leia medan vi andra tar oss till Ryssö. Bland annat rävar och minkar brukar simma mellan holmarna så vi har valt att köra båda öar samtidigt med olika hundar. Vi använder oss av appen B-bark/Tracker där vi kan följa hur både hundarna och jägarna rör sig på en karta i mobilen. Vi väljer att inte använda oss av jaktradio så vi kan bedriva jakten så tyst som möjligt. Snabbt skapar Fraenk en Messenger-grupp som vi kommunicerar genom. 

Vi pratar väderstreck

Johan placerar ut Albin och mig på pass vid Ryssös ängar som sträcker sig i nordsydlig riktning mitt på ön. Fraenk är på östra kanten. Själv går Johan med Molly norrut på östra kanten. Molly har redan självmant betat av södra kanten och dragit sig norrut. Det är tydligt att hon har vittring och söker av östra och nordöstra kanten minutiöst. Rickard och Leia på grannön började även de från söder. Ganska fort skallar Leia. Drevet går i nordost, för att kurva norrut. Inne i värsta moraset med ett plockepinn med rotvältor, stående trän och snårskog fortsätter Leia skälla.

Skogsmård, rapporterar Rickard.

Skogsmården

Skogsmården är ett mellanstort rovdjur som livnär sig bland annat på sjöfågelägg, skogsfåglar, harar, ekorrar och bär. Skogsmården springer delvis på marken för att i nästa sekund klättra upp i ett träd och därifrån förflytta sig från träd till träd. Dessa mårddjur är rätt svåra att upptäcka och det är sällan de visar sig för vanliga skogsvandrare. De erfarna hundarna känner dock skogsmårdens beteende och med blicken uppåt mot grenverket ger de sig inte så lätt.

Parallellt med detta har Molly blivit allt ivrigare i sitt sökande. Jag ser på Tracker-appen hur hon springer fram och tillbaka på östra kanten. Plötsligt går Molly i sjön. En liten prick på min mobilskärm simmar i det fyragradiga vattnet sträckan på cirka 200 meter mellan Ryssö och Ryssö öjen. Fraenk och jag tar oss till båten, kör norrut bland grund och stenar och plockar upp Molly. Hon hade sökt sig till Leia och Rickard, som kopplat henne. Det behövs däremot inte två hundar där. Vi tar henne tillbaka och sökandet på Ryssö kan fortsätta.

Innan jag hunnit tillbaka till mitt pass på Ryssö igen, får Molly upp ett nytt spår. Det blir fullt skall! Skallet rör sig dock inte speciellt snabbt eller med någon tydlig riktning. Efter en stunds avvaktande bedömer Johan att det är skogsmård. Albin och jag rör oss närmare skallet. Ett skott hörs 70 meter från mig inne i skogen! Jag avvaktar. En kort stund senare hörs ”skallet står”. Inne i skogen träffar jag en stolt ung jägare. Albin har lyckat skjuta sitt livs första skogsmård.

Mårdhundar i vassen

Molly och Johan fortsätter spårandet. I den djupa vassen i Rövarp, brukar mårdhundarna gömma sig. Så även denna gång. Molly söker igenom vassen och börjar skälla. Hon har ställt minst en mårdhund inne i vassen.

Mårdhundarna brukar inte lämna tjocka fina vassar som denna. Djupt inne i vassen där det är vatten som sträcker sig över stövelskaften kan mårdhundarna ibland vika ner vassen. På sin nyskapade bädd ligger de torrt och är relativt svåra att komma åt. Molly vet dock detta och med sitt luktsinne lokaliserar hon dem. Även Albin och jag tar oss till vassviken. Johan bedömer att antingen får vi vänta till kvällen eller så måste någon offra sig och gå in i vassen för att komma till avslut. Det är vått, kallt och lerigt! Tyst tolkade Albin och jag det som att Johan egentligen anmälde sig som frivillig.

Vi ställer oss på pass på varsin sida om vassviken och gör oss beredda. Efter en massa skällande från Molly, fräsande från mårdhunden och knakande från Johan hör vi en par skott. Därefter följer tystnad. Plötsligt börjar det knaka, braka, frustas och stönas inifrån vassen. Vad händer? Är det en älgtjur som ska rusa ut mot oss? Nej – det är bara Boman som kommer släpandes på två mårdhundar med vatten över knäskålarna. ”En jägares liv är hårt!”, det är sen gammalt det.

Vi fortsätter vår vandring söderut, med en skogsmård och två mårdhundar på släp. Målet är korvgrillning och eftersnack vid nytända brasan som Fraenk fixat innan han hoppat i båten för att hämta Rickard och Leia.

Rickard hade lyckats fälla två mårdhundar som krupit under en rotvälta. Skogsmården gick dock fri. Under korvgrillningen berättar 14-åriga jägaren Albin att han jagat i två-tre år och att det i år släppt på riktigt för honom. Han har nämligen nedlagt sin första räv, första mårdhund, första rådjur och nu sin första skogsmård i år. Det är bara att gratulera honom för en flygande start på vad vi får hoppas en mångårig karriär som jägare och viltvårdare.

Mätta och även nöjda med att ha minskat på predatorer i ejderskyddsområdet (se fakta separat) styr vi båten hemåt bland storskrakor, knipor och vigg. 

Tack ”Ryssöjägarna” för inbjudan och trevlig jakt!

Tipsa mig gärna om intressanta djur, fåglar och upplevelser i vår vackra natur!

Text och foto: Daniel Eriksson