Vad vill Trump?

Det som började med fredliga demonstrationer mot hur migrationspolisen Ice utförde räder mot arbetsplatser i syfte att hitta papperslösa migranter att utvisa har växt till en snart landsomfattande proteströrelse med våldsamma inslag.

När president Donald Trump förklarade att han, mot delstatens Kaliforniens guvernör Gavin Newsoms uttryckliga vilja, skickar 2.000 soldater ur Nationalgardet till Los Angeles växte protesterna och vålsamheterna eskalerade. När Marinkåren satte 700 man i beredskap för att sättas in i den demokratiskt styrda staden i det demokratiskt styrda Kalifornien (det har ingen obetydlig betydelse, mer om det senare), blev läget än mer oroligt.

Att en president kallar in Nationalgardet är ovanligt, att han gör det mot delstatens vilja har bara hänt två gånger. Båda gångerna – 1957 och 1965 – gjordes det för att lokal polis och myndigheter inte skyddade svarta i den brinnande medborgarrättsrörelse i södern.

Frågan är varför Trump gör det nu.

Att Donald Trump och hans andra administration inte bryr sig nämnvärt om varken tradition, lagar eller konstitutionen har vi lärt oss under våren. Politiska motståndare misstänkliggörs och får öknamn, jurister som företräder motståndare brännmärks och domare som går emot presidentens vilja hotas med åtal.

Nu tycks det som att Donald Trump vill provocera fram mer konflikt genom sina beslut. Men vad har han att vinna på det?

Trumps retorik har, ända sedan han 2015 gled ned i sin förgyllda rulltrappa i Trump Tower och deklarerade att han gav sig in i presidentvalet, varit ämnad att splittra. Att skapa en ”vi och de”-mentalitet i väljarkåren. Han har inte skytt några medel för att skada varken sina politiska motståndare eller medierna som ständigt misstänkliggörs.

Att skapa motsättningar har tagit honom till makten två gånger, men enligt konstitutionen kan han inte bli omvald ännu en. Om inte konstitutionen ändras vill säga.

Trump har snuddat vid den tanken i intervjuer, men det är inte lätt gjort. Så vida inte landet befinner sig i en kris och tillräckligt många anser att blott Trump kan rädda landet ur förfallet. I det scenariot vore våldsamma upplopp som inte kan stoppas av ett demokratiskt styre i landets rikaste delstat, och där presidenten kliver in och räddar dagen, ett steg på vägen.

Kung Trump till er tjänst, så att säga.

Men kanske är det att spekulera för långt, att det finns enklare förklaringar till Trumps till synes medvetna agerande som trissar upp stämningen i LA.

Både Los Angeles och Kalifornien är som sagt demokratiskt styrda, och Trump har redan många gånger underkänt ledarskapet från både guvernör Newsom och LA:s borgmästare Karen Bass, så också nu.

Han har hotat med att dra in statligt stöd till delstaten (som är en stor nettogivare till den federala staten) om inte Newsom byts ut, och givit guvernören smeknamnet ”Newscum”. Det finns anledningar till det.

Gavin Newsom är den kanske hetaste kandidaten till att bli demokraternas presidentkandidat i nästa val. Han är vältalig, ser bra ut och är tuff i sin ledarstil. Något som mycket väl kan tilltala fler än en åldrande Trump som genomför en allt mer ifrågasatt politisk agenda. Att ifrågasätta och underkänna Newsoms ledarskap underminerar hans chanser i valet, och ger Trump större chanser att behålla makten inom sin Maga-rörelse.

Men det finns också en annan potentiell förklaring till de senaste dagarnas agerande från Vita huset.

Ett av Donald Trumps Modus operandi är att om han riskerar en förlust skyr han inga medel för att rikta strålkastarljuset och medias uppmärksamhet åt ett annat håll. Just nu behandlar senaten Trumps budgetförslag, som presidenten själv ödmjukt döpt till ”Big, beautiful bill”. Budgeten gick igenom i representanthuset med blott en röst övervikt, och sedan dess har ett flertal republikaner sagt att man ångrar att man röstade för den eftersom statsskulden ökar kraftigt och stora nedskärningar görs inom de stora sociala programmen.

Att skapa en stor konflikt i Kalifornien har effektivt fått USA att tala om något annat än den potentiella, och svåra, förlust Trump skulle lida om Senaten röstar emot budgeten.

Så frågan kvarstår: Vad vill Trump?