I Kumlinge fick nyligen tre nämnder uppsträckning av kommunstyrelsen. Det efter att styrelsen gått igenom de senaste protokollen och konstaterat att det finns brister i dem, både vad gäller innehåll och justering.
Styrelsen påpekar att ”det är viktigt att ett protokoll ger en sanningsenlig bild av mötet och tydligt beskriver både beredning, förslag och beslut”. Tjänstemännen har nu uppmanats att gemensamt granska innehållet i protokollen. Exemplet är bara ett av flera på hur det kan se ut runt om på Åland.
Men vi börjar i andra ändan, för det finns flera goda exempel också. Mariehamn har redan länge lagt ut beslutsförslag och beredning på sin hemsida redan före mötena. Flera kommuner, som Lumparland, Jomala och nu senast Föglö har följt stadens exempel, vilket underlättar för den som är intresserad av att kunna följa med vad som är på gång i kommunen.
Mariehamnarna, lumparlänningarna och Jomalaborna ges alltså en chans att framföra sina åsikter till beslutsfattarna innan klubban faller och beslutet är taget. Det borde vara en självklarhet överallt, men det är det inte. Förutom att många kommuner ger sina invånare sämre möjlighet än grannarna på andra sidan kommungränsen att hålla sig uppdaterade slarvas det även med både det ena och det andra.
Några exempel:
Sottunga kommun lägger inte ens ut föredragningslistorna på nätet, den som vill följa kommunpolitiken är i stället hänvisad till att med jämna mellanrum gå in på hemsidan och kolla om ett möte möjligen hållits och något nytt protokoll lagts ut. Ett annat otyg är när informationen som ges bara väcker fler frågor. Kökar närings-, trafik- och inflyttningsnämnd skriver till exempel i ett beslut att ”Natalie, Nina och Niclas får i uppdrag att skriva ett remissvar gällande nya turlistan”. Kökar är förvisso en liten kommun, men ett minimikrav torde ändå vara att personer alltid omnämns även med sina efternamn i offentliga protokoll. Det för att undvika risken att det aktuella organet betraktas som en intern fikaklubb – vilket den här aktiva och pådrivande nämnden sannerligen inte är. Brändö har i sin tur nyligen gjort en välbehövlig uppdatering av sin tidigare så råddiga hemsida, vilket gjort det betydligt enklare att hitta både kallelser och protokoll. Men medan många andra kommuner, bland dem Vårdö, vinnlägger sig om att få ut de justerade protokollen snabbt tar det i Brändö ofta en vecka innan besluten blir offentliga – inte bara när det gäller nämnderna, utan även fullmäktige och styrelse.
Ibland väcks också frågan om kommunpolitiker i första hand går kommuninvånarnas eller andras ärenden. Nyligen släppte OX2 nyheten att de vill anlägga en energipark i Hammarland. Bolaget har ännu inte lämnat in några ansökningar till kommunen men en representant har träffat kommunstyrelsen för att informera om planerna.
I föredragningslistan till Hammarlands kommunstyrelse den 7 mars anges för kännedom att en representant från företaget OX2 ska närvara vid mötet ”för att informera om aktuella projekt”. Bolaget har som bekant en rad sådana på gång just nu. Här kunde alltså kommunen på förhand varit tydlig med att OX2:s representant ville informera om projektet i Hellesby, men i stället valdes en luddigare formulering. Vid samma möte ger samtidigt styrelsen, i ett skilt ärende, ett utlåtande angående OX2:s jordförvärvsansökan.
När OX2 berättade om planerna vid en presskonferens förra veckan sade Anders Wiklund att det är just så här kryptiskt bolaget vill ha det.
”Vi skriver nästan texten de ska ha när de har styrelsemöten”, skämtade han. ”Vi hade samma sak med Jomala och med Långnäs, vi säger till kommunstyrelsen när vi går dit att de ska hålla det här för sig själva och att de inte får något material.” Att OX2 har en lista med punkter de vill klara av innan nyheten blir offentlig – prata med markägare, grannar och så vidare – är förståeligt. Men ska även kommunpolitikerna och tjänstemännen gå med på så mycket hysch-pysch som möjligt? Inget av de ovanstående exemplen handlar om ärenden som är sekretessbelagda. Det rör sig snarare om att offentligheten begränsats mer än nödvändigt. Om det sedan berott på slarv, överdriven försiktighet, okunskap, rutiner som inte uppdaterats eller önskemål från utomstående framgår inte. Men slutresultatet – sämre insyn i både högt och lågt – blir detsamma.
Offentlighetsprincipen säger att myndigheter aktivt ska verka för att allmänhetens rätt att ta del av offentliga handlingar förverkligas. Syftet med offentlighetslagstiftningen är att allmänheten ska ges möjlighet att övervaka både den offentliga maktutövningen och användningen av medel. Det handlar om att du och jag fritt ska kunna bilda oss en uppfattning om beslutsfattandet men också om att vi ska kunna bevaka våra egna rättigheter och intressen.
Lite paradoxalt är det således att landskapsregeringen, som tog fram förslaget till ny offentlighetslag, själv inte lämnar ut några beredningar och beslutsförslag innan ministrarna samlas till plenum på torsdagar – måhända för att det inte ska bli alltför mycket engagemang utifrån innan besluten fattas?
Så några önskemål till tjänstemän och politiker är: Var inte otydligare än vad ni måste vara. Finns det hänvisningar till bilagor så borde bilagorna också läggas ut. Skriv ut efternamn i protokollen. Minns på vems uppdrag ni sitter där ni sitter.
Att det inte måste vara svårare än så behöver tydligen även andra än tre nämnder och tjänstemän i lilla Kumlinge påminnas om.
Annika Kullman
tel: 26 644
