Det är i en gästkolumn i tidningen Helsingin Sanomat som Sauli Niinistö för fram sitt förslag om ett toppmöte i samma anda som ESSK -konferensen för 50 år sedan. Då pågick det kalla kriget och världen var tudelad. Vid toppmötet i Finlandiahuset i Helsingfors möttes världens ledare med USA:s president Gerald Ford och Sovjetledaren Leonid Brezjnev i spetsen. Säkerhet, samarbete, förtroende och dialog var teman för toppmötet. Dessa teman kom sedan att inbegripas i begreppet Helsingforsandan.
I dag, konstaterar presidenten, har tonen åter hårdnat betydligt i den internationella politiken. Spänningen och instabiliteten ökar, vändningarna är snabba, demokratiutvecklingen har stannat av och det finns åter ett skriande behov i världen av säkerhet, samarbete och förtroende, skriver han.
Det är lätt att hålla med. Exemplen på hur illa det står till är många, krigen och den humanitära katastrofen i Syrien, Jemen och Tigraiprovinsen i Etiopien, oroligheterna och stridshandlingarna mellan Ryssland och Ukraina, i Myanmar, i Belarus, i Hong Kong – bara för att nämna några.
Sauli Niinistö har tidigare föreslagit ett toppmöte för det arktiska området, alltså de nordiska länderna, USA, Kanada och Ryssland. Han har i olika sammanhang lyft fram klimatproblemen i Arktis, nu utvidgar han förslaget om ett toppmöte till att gälla både klimatet och säkerheten.
Hans förhoppning är att om ett toppmöte kring Arktis minskar spänningarna i de nordliga områdena och bidrar till dialog kan detta sprida sig till även andra delar av världen. Därför bör, som ledarskribenten Tommy Westerlund påpekar i Hbl (30.3.2021), flera EU-stater och Kina också bjudas in till ett möjligt toppmöte i Helsingfors.
Än Åland då, kan Åland ha en plats och spela en roll vid en internationell konferens om klimat och säkerhet? Ja, varför inte? Finländska politiker har fört fram Ålandsexemplet internationellt och i regeringen Marins regeringsprogram står det att Ålands självstyrelse ska lyftas fram internationellt som ett exempel på en lyckad och framgångsrik självstyrelselösning. Vid årets Kastelholmssamtal påpekade den svenska toppdiplomaten Jan Eliasson att han använt Ålandsexemplet ”oerhört mycket” i sitt arbete, som ett exempel på att det går att samexistera också i tider av splittring och konflikt.
Ålands arbete med hållbar utveckling har imponerat på bland annat EU-kommissionen. Många kunde ta modell av hur hållbarhetsarbetet kan bedrivas ända ner på gräsrotsnivå. Ett toppmöte om klimat och säkerhet är därför ett utmärkt tillfälle att lyfta fram det åländska exemplet både då det gäller avspänning, klimatarbete och minoriteters rättigheter.
Är tanken på en klimat- och säkerhetskonferens i Helsingfors då bara Sauli Niinistös önskedröm? Sannolikt inte. Som Tommy Westerlund påpekar har presidenten säkert sänt ut trevare och fått positiva signaler, annars hade han knappast lanserat idén offentligt i landets största tidning.
Mycket hinner förstås hända före 2025, bland annat ska USA hålla presidentval hösten 2024. Också i Finland sker det förändringar. Det blir inte Sauli Niinistö utan hans efterträdare som får hälsa välkommen till ett eventuellt toppmöte i Helsingfors 2025. Niinistös andra presidentperiod avslutas 2024 och han skriver själv att han kommer att följa med en möjlig konferens från hemmasoffan.
