Det kan vara lite jobbigt att prata om saker som menstruationscykel och hormoner. Blodiga trosor, bröst som sväller och blir ömma, migrän, humörsvängningar som kan förstöra vilken relation som helst och äggstockar som är fulla av cystor; det är helt enkelt för privat. Det är sådant en kvinna får hantera bäst hon kan. Det hör liksom till att kvinnor har diverse underlivsrelaterade besvär. Bara att bita ihop och stå ut.
Blir kvinnan gråtmild eller arg … Ja, då är det pms (premenstruellt syndrom), och omgivningen kan avfärda utspelet som något ovidkommande och övergående – trots att det faktiskt finns kvinnor som mår så dåligt att de har ångest och depressioner, så kallat pmds (premenstruellt dysforiskt syndrom).
När menstruationen upphör träder kvinnan in i klimakteriet. En del får knappt några symtom alls medan andra upplever nästa helvete med sömnsvårigheter, nedstämdhet och värmevallningar.
Enligt en studie gjord vid Uppsala universitet lider 70 procent av alla menstruerande kvinnor av pms, och tre-fem procent drabbas av den svårare formen pmds. Det innebär att de flesta kvinnor lever med mer eller mindre försämrad livskvalitet under en stor del av sina liv. Ändå talas det förhållandevis lite om det.
När författaren och sjuksköterskan Mia Lundin, som driver kliniken Hercare i Stockholm, föreläste om klimakteriet och hormonell obalans på Åland i början av december drog hon fullt hus. Ämnet berör förr eller senare hälften av befolkningen, och uppenbarligen finns det ett stort informationsunderskott.
Men lika viktigt är att få en bekräftelse på att det obehagliga och svårdefinierade som händer i kroppen varken är inbillning eller onormalt. För just det, att man inte längre känner igen sig själv, vittnar många kvinnor om. Det är förvirrande när kroppen som hängt med i över 40 år förvandlas till en främling. Är det hormonerna som spelar? Eller är jag utbränd? Har jag vitaminbrist? Eller håller jag på att bli dement? Diffusa symtom som trötthet, irritation, smärta, hjärndimma kan i princip vara ett tecken på som helst. Hur ska man veta?
”Man behöver inte må så här, det finns hjälp att få” sade Mia Lundin i en intervju med Ålandstidningen. Men problemet är att sjukvården inte ställer rätt frågor, och således inte heller kan erbjuda adekvat behandling, menade hon.
Samhället har allt att vinna på att öka förståelsen för, och kunskapen om, besvär relaterade till menstruationen och klimakteriet. Studier visar att kvinnor med måttlig till svår pms och pmds har betydligt högre sjukfrånvaro och lägre produktivitet på arbetsplatsen än kvinnor med milda symtom.
Även kvinnor i klimakteriet och förklimakteriet, som kan inträda redan vid 40-strecket, upplever att de har nedsatt arbetsförmåga på grund av sina besvär. Enligt svenska Socialstyrelsen har över hälften av alla kvinnor i klimakteriet måttliga eller svåra symtom.
Ovanstående fakta är något som borde få alla arbetsgivare att haja till. Anser vi oss verkligen ha råd med ett sådant bortfall?
Det finns mycket man kan göra för att förbättra situationen. I Storbritannien har regeringen tillsatt en arbetsgrupp som undersöker i vilken omfattning kvinnor diskrimineras i arbetslivet på grund av klimakteriet. Man utreder även hur politiska riktlinjer och arbetsplatsrutiner kan stötta kvinnorna. Dessutom har flera arbetsgivare på eget initiativ tagit fram klimakteriepolicyer.
Som arbetsgivare är det givetvis bra att vara medveten om, och ha förståelse för, problematiken. Finns det något man kan göra för att stötta och hjälpa? En kvinna som har så svåra symtom att det drabbar hennes arbetsförmåga kanske ändå inte behöver bli sjukskriven. Kan arbetsgivaren erbjuda andra lösningar?
Men framför allt behöver vården bli bättre på att fånga upp problemen. Det måste vara en självklarhet att ta upp saken med varje kvinna som uppsöker vård för symtom som kan ha med menstruationen eller klimakteriet att göra. Och de kvinnor som inte aktivt söker hjälp borde i alla fall få frågan när de kallas till de regelbundna papa-proven (cellprov) hos barnmorskan. Och varför är det här inte ett av alla obligatoriska samtalsämnen vid besöket hos företagshälsovården?
Med ganska enkla medel kan man göra mycket. Det vinner alla på, även männen.
Sandra Widing
tel: 26697
