Allt fler personer med afrikansk bakgrund i Finland råkar ut för rasistiska trakasserier, diskriminering och våld, visar en undersökning från EU:s byrå för grundläggande rättigheter.
Finland är inte ensamt, rasismen ökar i hela Europa, men Finland är värst. 54 procent av dem som intervjuades i undersökningen i Finland uppger att de upplevt rasistisk diskriminering under det senaste året och 63 procent att de stött på det under de fem senaste åren. I hela EU var motsvarande siffror 24 och 45 procent. Direkta rasistiska trakasserier har 43 procent av de intervjuade i Finland utsatts för under det senaste året. Siffran är inte lika hög någon annanstans. I Sverige hade bara 10 procent utsatts för rasistiska trakasserier under fjolåret. (Svenska Yle 25.10 2023).
Rasismen visar sig då människor söker arbete och bostad men också på arbetsplatser, i butiker, i kollektivtrafiken, på restauranger och i skolan. Nästan 40 procent av barnen till föräldrar med afrikanska rötter har mötts av aggressiva eller rasistiska kommentarer i skolan. Också inom fotbollen förekommer rasistiska glåpord mot spelare med mörk hudfärg.
EU-rapporten visar att unga kvinnor, högutbildade och personer som bär kläder med religiös anknytning är de som blir mest utsatta för rasistiska trakasserier och våld. Kriget mellan Hamas och Israel har medfört ett judar runt om i Europa utsätts och fruktar för sin säkerhet. Målade Davidsstjärnor på byggnader för tankarna till det fruktansvärda som skedde före och under andra världskriget. Naturligtvis är inte heller Åland förskonat från rasism. Under temaveckan mot rasism i våras uppmärksammandes rasism i arbetslivet. Annina Pelli vid Brottsofferjouren på Åland påpekade då att den som utsätts för rasism i det åländska arbetslivet ofta drar sig för att söka hjälp eller anmäla och att mörkertalet därför kan vara stort (Ålands radio 23.3 2023). Åsub pekar i en undersökning från 2020 på att diskriminering på grund av ursprung var den näst vanligaste orsaken till diskriminering, efter könstillhörighet. Av gruppen svarande med icke-nordiska språk som modersmål angav drygt hälften att de upplevt diskriminering på Åland.
Varför växer då rasismen och främlingsfientligheten? En möjlig orsak är att de främlingsfientliga partierna fått större understöd och mer politiskt inflytande runt om i Europa. Attityderna mot flyktingar och invandrare har skärpts och det som sägs och görs både närmar sig och går över gränsen för det tillåtna. Den allt fränare tonen på sociala medier förstärker känslan att man kan säga och skriva vad som helst, speciellt som ens valda företrädare också gör det.
I somras blev några sannfinländska toppolitiker i Finland påkomna med rasistiska uttalanden och skriverier. Det var nära att den nytillträdda regeringen Petteri Orpo föll. För att rädda sig beslöt regeringen att ge ett meddelande till riksdagen om att främja likabehandling, jämlikhet och icke-diskriminering. Självaste statsministern ska övervaka arbetet mot rasism och en arbetsgrupp under ledning av Orpos statssekreterare leder arbetet. Hittills har ändå inget yppats om vad gruppen åstadkommit så här långt.
Samtidigt som rasismen ökar i Finland ökar också hatbrotten. I fjol rapporterades 1.245 hatbrott, de flesta är ärekränkningar, olaga hot och hemfridsbrott. De flesta hatbrott har etnisk eller nationell bakgrund, 930 under fjolåret, men de hatbrott som bottnar i offrets sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck ökar mest. År 2017 var de 60 stycken och i fjol 140. Alltså mer än en fördubbling på sex år – och då är mörkertalet sannolikt stort (Hbl 29.10 2023).
Det skulle nu gälla för Finland att försöka putsa sitt skamfilade rykte. Att vara det mest rasistiska landet i EU och ha en regering som nästan föll på grund av rasism är inget som höjer landets anseende i omvärlden, varken som businesspartner, resmål eller på annat sätt. Tvärtom! Så för politiker och andra ledare gäller det nu att ta avstånd från rasism, tydligt och upprepat, i ord och handling. Fördöm rasism och hatbrott och tänk på hur ni själva uttrycker er! Det gäller förstås också på Åland. Och vi väntar med spänning på vad Orpos arbetsgrupp kommer fram till.
Kerstin Österman
