Bevisen är många att svenskan allt oftare ”glöms bort” eller helt enkelt ignoreras i Finland. Rikstidningar rapporterar till exempel om att brev och kort med adressen skriven på svenska ibland inte kommer fram eller, om de gör det, har adressen översatts till finska hos postverket som symtomatiskt nog numera bara heter Posti.
Statliga Finnavia hälsar välkommen på finska, engelska och ryska vid den nya flygplatsparkeringen vid Helsingfors-Vanda flygplats. Att svenskan föll bort uppges vara ett misstag som ska rättas till. I Esbo, Finlands näst största stad, fanns inga svenska eftisledare när skolorna körde i gång i augusti. En finsk organisation har efter konkurrensutsättning tagit över även den svenska verksamheten efter Folkhälsan.
De mest bisarra exemplen på svenskans svanesång kommer från kolumnisten Mikael Sjövall i Hufvudstadsbladet den 18 augusti. Han berättar hur han i somras rörde sig i Åbolands skärgård där allt fler restauranger, kaféer och affärer skyltar enspråkigt finskt trots att sex av tio ortsbor har svenska som modersmål. Han bemöttes med hånskratt och uppmaningen ”tala finska!” när han ställde frågor på svenska.
I Nagu, med 70 procent svenskspråkiga, har snabbköpens kassor börjat ange beloppet först på finska efter att finskspråkiga turister klagat på att svenskan kom först. Också på biblioteket och i gästhamnen är finskan kung.
Även högre upp i hierarkierna sitter svenskan trångt. Bara drygt tre procent av tjänstemännen i statsförvaltningen är svenskspråkiga. För statstjänstemän är kravet utmärkta kunskaper i finska men bara nöjaktiga i svenska. Ett förslag att ändra på detta finns i nationalspråksstrategin (Hbl 11.7 2022) men ännu har veterligen inget hänt.
Det är lätt att hålla med justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) att språkkraven för statstjänstemännen bör ändras. Även svenskspråkiga med goda, om än inte utmärkta, kunskaper i finska bör kunna söka tjänsterna. Som Henriksson säger, man kan klara jobbet galant även om man gör ett objektsfel på finska ibland. I annat fall kanske de svenskspråkiga lockas till Sverige med följden att ännu färre behärskar svenska.
Att ett land med två nationalspråk, finska och svenska, har en statsminister som inte talar svenska är inte heller okej. För det kunde man kritisera Sanna Marin betydligt mer än för vad hon gör på fritiden.
Hur ska då svenskan överleva i Finland? Ett recept kommer från insändarskribenten Niklas Rönnberg i Hbl: Alla svenskspråkiga har ett ansvar att stå emot förfinskningen, inte minst företag och företagare som redan nu glömmer svenskan och skyltar bara på finska för att inte stöta sig med majoriteten. ”Vi måste åter bli stolta finlandssvenskar som visar att vi tänker leva också på svenska i Finland i framtiden”, skriver han.
Ett annat sätt att stärka svenskan är att åter göra språket obligatoriskt i studentexamen. Sedan 2005 är det frivilligt. Även om det är obligatoriskt för finska elever att läsa svenska i skolan, är det ofta tyvärr med klent resultat. En mer intressant undervisning behövs där mer fokus läggs på kommunikation och mindre på grammatik och på att få ett perfekt språk. Fler språkbadsskolor vore också bra.
Ett tredje recept är att partierna i Finland inte bara i ord utan också i handling visar att de vill att landet ska förbli tvåspråkigt. Här är det personliga exemplet viktigt, att ledande finskspråkiga politiker talar om vikten av tvåspråkighet och gör det på finska. Och talar svenska ibland, inte bara när de är på Ålandsbesök.
Vad har då detta med Åland att göra? Tja, finns det inte politiker och tjänstemän i Finland som behärskar svenska går det förstås inte att upprätthålla kommunikationen mellan staten och självstyrelsen på svenska. Visst är det ett fattigdomsbevis om lantrådet och statsministern börjar tala engelska med varandra? Och visst kan företag och servicepunkter i Svenskfinland betjäna gäster på finska men de behöver inte buga sig för majoriteten så till den grad att de helt lämnar bort svenskan. Använd den i stället som ett lockbete, som något exotiskt och kulturellt annorlunda, för att locka besökare.
Syns och hörs inte svenskan längre i det offentliga rummet finns den snart inte. Så räta på ryggen, finlandssvenskar, och använd ert modersmål! Ni har lagen på er sida.
Kerstin Österman
