Så långt som den så kallade Mise-myndigheten hittills har lyckats med sin ”utveckling” – med miljön som galjonsfigur, liksom ... ja, så här långt är jag för min del tämligen tillfredsställd i och med den nämnda ”myndighetens” skapande av nu allt tydligare ”kalla fötter”.
Före detta Misestyrelsens ordförandes Rauli Lehtinen, kom därvidlag med sin insändare den 2 maj under rubriken: ”Riskfri och miljövänlig sophantering är allas ansvar”. Dessvärre innehöll den mest bara ideologisk skåpmat, uttjänt sedan åratal – enligt min mening, ett ömkligt svamlande försvarstal.
Däremot, verksamhetsledare Sofie Dahlstens genmäle (insändare 4 maj) under rubriken: ”Replik från Mise till Martell” – det tar jag verkligen fasta på! I nämnda genmäle inte bara tillstår hon lagvidrigheten i behandlingen av Mises ”kunder”, aktuella kommuners hushåll. Därtill belyser Dahlsten tydligt att hon tillsammans med sin styrelse, stämma och nämnda kommuner har bemyndigat den direkta laglösheten.
Dahlsten skriver vidare: ”Jag har tyvärr inte sett någon större samarbetsvilja från andra kommuner ...”. För mig är denna hennes undran ofattbar! ”Andra kommuner” – de insåg helt enkelt råttfällans fataliteter – innan Hammarlands, Jomalas, Kökars, Lumparlands, Mariehamns och Sottunga kommun – lät sig omslutas av den, råttfällan.
Att Dahlsten, indirekt, ger så tydliga svar på frågor jag ställde i min insändare den 3 maj under rubriken: ”Hur har kommunerna följt upp sina hushålls intressen?” – dessa svar, som ett tydligt tillkännagivande – det tackar jag stort för.
Alltså, härmed offentliggör jag min försäkran om att varje dylik ”skuld”, förunnad mig av Mise, även framledes – stort tillfredsställd kommer jag att inom utsatt tid betala dem tillfullo. Ju fler, dess bättre! Och precis lika noggrant blir dessa betalningsförelägganden bevarade.
Torbjörn Häggblom
