Smaklöst baktala avlidne prins Philip

Med hänvisning till Peter Anderssons insändare ”Prinsen dör” den 21 april. Även om jag inte bryr mig om de fördomsfulla åsikterna om mitt land som däri uttrycktes krävs ändå att det rent missvisande motsägs.

Ända sedan ”Glorious Revolution” år 1688, har Storbritannien varit en konstitutionell monarki, vilket betyder att monarken enbart har symbolisk makt.

Således är kopplingen mellan prins Philip och utövande av det brittiska herraväldet över Hongkong eller Indien inget annat än en produkt av Anderssons fantasi.

Vad gäller det första gick i själva verket Storbritanniens arrendeavtal ut år 1997, och Hongkong återgick automatiskt under kinesiska suveränitet. Den brittiska regeringen gjorde innan dess sitt bästa för att Hongkongs invånare skulle få fortsatta åtnjuta de demokratiska rättigheter kronkolonins befolkning haft under brittiskt styre –såsom yttrandefrihet samt en mycket mer utvidgad självstyrelse än exempelvis Ålands –vilket gick tvärs emot den regim som rådde och fortsätter att råda i Kina under det kommunistiska partiets diktatur. Tyvärr förgäves som vi nu kan se prov på dagligen.

Det verkar som om Andersson mystiskt tolkar denna historia som en befrielse för Hongkongs befolkning, något som kanske kan förklaras av att han själv inte tvingas att bo där.

Vad gäller Indien är det så att dess självständighet infördes av efterkrigstidens Labourregering. Partiet hade stött indisk självständighet ända sedan tjugotalet. Majoriteten inom den dåvarande konservativa oppositionen hade också slutat motsatta sig Indiens självständighet före andra världskrigets utbrott, alltså långt före 1947.

Dessutom förmodar jag att fler än jag tycker det är stötande av Andersson att använda Prins Philips sorgliga bortgång som en plattform för att sprida polemiska åsikter om saker som inte har med dödsfallet att göra. Det visar på bristande respekt för minnet av den döde och hans hederlig livsgärning.

Robert Horwood

Eckerö