Nu startar säsongen med dockning/varvsbesök för landskapets skärgårdsflotta, vad det gäller södra linjen. Knipan är tänkt att vara ett ersättningsfartyg, enligt ministerns beslut. Varför tillåter ministern och landskapet att låta ett fartyg, se Knipan, inte erhålla underhåll under den långa säsongen som den inte är satt i schemalagd trafik? Avtal finns, varför efterlevs det inte? Nytt år men med samma problem. Denna gång är det ett läckande avloppssystem i den nedre salongen som uppdagades under förra årets trafik och som kvarstår även våren 2023. Räknar man med att tiden tätar alla sår?
Funktionsrätten för ålänningar är lika viktig om du bor eller verkar i skärgården som om du vistas i Självstyrelsegårdens korridorer. Varför sker underhållet direkt där makten finns men inte där folket finns? Denna gång sker lösningen genom att salongen stängs och resenärer och hundar hänvisas upp till ett ”eget bord” i övre salongen. Den som varit ombord på Knipan vet hur liten och trång salongen är, det vill säga hur olämplig denna lösning är för bland annat allergiker/folket.
Varför fortsätter denna ministers agerande med att offra de mänskliga funktionsrättigheterna på ekonomins altare?
Ett annat nu aktuellt fall är acceptansen av samma rederis intressesfärs bolag som också ska bedriva trafik med ms Mergus. Det utlovas anpassning med hiss, varför ska vi tro på det när en blå trasa utgör lösningen ombord på Knipan. Ministern försvarar sitt agerande med att det är för dyrt med skärgårdstrafik, något som OB hade som vallöfte. Kostnaderna för skärgårdstrafiken skulle minsann sänkas, uppenbarligen till vilket pris som helst. Det löpande underhållet på färjorna som är i drift av utomåländska redare visar på uppenbara brister, ändå väljer LR att teckna nya avtal. Billigt och väl följs inte åt, ett gammalt talesätt som blir bekräftad i dessa relaterade fall. Det är aldrig billigt att släcka bränder när de uppstår, det är däremot billigare att förebygga.
Konsekvensen av att inte anpassa trafiken till Östra Föglö skapar ett fortsatt onödigt budgetslitage om ca tre miljoner årligen, det vill säga tolv miljoner under nuvarande mandatperiod. Något som ministern valt att inte realisera. Varför saknas en utvecklingsvilja hos ministern? Det är dags att stiga av och släppa prestigen i upphandlingen av ms Mergus, se tvärgående, dags att gå iland och låta andra utveckla skärgårdstrafiken.
Samma minister försvarar sitt ”billiga” inköp av ms Ådan. Det är dags att ansvarig minister redovisar hur mycket anpassningskostnader, reparationer med mera som tillkommit innan fartyget kommit i bruk.
En levande skärgård behöver en regeringsministär som förstår begreppet med att leva med utmaningarna som skärgårdstrafiken skapar och möjliggör. Svårare är det inte.
Mikael Staffas
En intressebevakare
