Foto:

Ingen vill vara fast i ett skadligt bruk

Opiater, den huvudsakliga drogen de vill se att du missbrukat, samt blandmissbruk av ditt och datt, ja det finns en hel drös, bland annat de mediciner som LARO medicinerar patienter med för att få patienten “drogfri “. Undrar om det är mycket läckage av narkotiska mediciner utfärdade på Åland, allt är nog ej postorder.

I social och hälsovårds lagtext står tydligt att patienten och dess anhöriga ska befrämjas, det vill säga ges bästa vård, med behandling för alla diagnoser och tillstånd parallellt.

Då är ju dessa frågor befogade, varför åsidosätts grundproblematiken som funnits sedan barnsben. Om man nu på ÅHS konstaterat och skrivit till FPA samt i journalen allt som gällt i många år, men nu även fyllt på med en till diagnos, nämligen SUD, hur kan det då komma sig att man endast medicinerar patienten med narkotikamedicin från LARO?

Det finns patienter som stampar på stället, kanske ett steg fram, tre steg bak, åren går och de går på LARO, mår dåligt, sidomissbrukar och lever olyckliga. De kanske har en bottendiagnos, förutom SUD. Jag brukar jämföra detta misslyckande inom vården med att “ibland känns det som att vården är endast en quick fix för att städa upp på gator och torg “. Vad jag menar är att OM man är diagnostiserad med tex SUD och/eller någon form av funktionsnedsättning, så är det inte bara att skrivas in i LARO, nej, man måste få hjälp för alla sina diagnoser parallellt.

Någonstans går det fel om patienter sidomissbrukar, går på LARO, byter sprutor i sprutprogrammet, skriker på hjälp, olycklig över sin abstinens, arg på LARO med mera. Och LARO har en handbok som ska följas, i den står bland annat att varje patient har 15 minuters besökstid för intag av övervakad medicinering, ibland sker besöken på fem minuter. Tanken är att medicinen ska hinna absorberas, innan du lämnar rummet, samt att lite trevligt snack ska bytas. Armar och sånt ska kollas, stickmärken och så vidare.

Om du av någon orsak ej har rätt att komma in till rummet, som till exempel nu med covid-19, eller om du anses farlig, (säkerhetsvakt sitter vid huvudentren på helger) så ska personalen möta dig utomhus, där proceduren ska vara detsamma, det vill säga enligt handboken.

Med gråten i halsen kan man se personal komma ut, snabbt ge medicin till patienten, mitt på parkeringen, be den utsatta att vitt och brett blotta hela sin mun upp och ner, för att visa att medicinen ej smugglas eller sparas under läppen för att sedan plockas ut med mera. Må så vara, men mitt på den allmänna parkeringen. Snacka om kränkt, igen.

Jag hoppas verkligen att vi på Åland har LARO-patienter som lyckats bli fria från skadligt bruk och beroende, lyckats trappa ned, sluta, samt är nöjda med beroendevården. Jag hoppas även att ALLA som är missnöjda och känner att beroendevården behöver ruskas om, låter sin röst bli hörd. Ingen vill vara fast i ett skadligt bruk och beroende, med allt det trubbliga omkring det.

Jag kommer att dela med mig ytterligare om “ livet som utsatt “, samt ämnet överlag.

Det här är andra delen av två insändare om ”Vård, psykiatri och beroende”. Första delen publicerades den 16 juni

Bettis

Hittat fel i texten? Skriv till oss