Förslagen på nya utsläppskrav för sjöfarten är en del av EU:s stora lagstiftningspaket om att minska utsläppen på en rad områden. Problemet för sjöfarten är att det inte finns någon snabb och enkel lösning att göra verksamheten helt fossilfri. Därför kommer kraven på kort sikt innebära ökade kostnader. Det är viktigt att vi säkerställer att de ökade kostnaderna blir så små som möjligt, så att pengarna i stället kan användas till investeringar i ny teknik som på riktigt minskar utsläppen.
Rederierna arbetar hårt med att få ner bränsleförbrukningen och utsläppen. Viking Glory är ett bra exempel. Hon är 3,2 meter bredare än Viking Grace, men drar via sin tekniska utveckling över tio procent mindre bränsle än Viking Grace. Viking Grace är också ett mycket effektivt fartyg i jämförelse med äldre fartyg, medan äldre fartyg till och från Åland också gjorts effektivare.
Helt fossilfria är fartygen ändå inte, vilket på sikt är, och måste vara, målsättningen. Men för att nå dit behövs ny teknik och nya bränslen. Det går i dag inte att köra så långa sträckor med batterier, och fossilfria bränslen som exempelvis grön ammoniak, grön metanol eller grön vätgas finns ännu inte i tillräcklig tillgång.
Utvecklingen går snabbt framåt, och förhoppningen är så klart att vi så snabbt som möjligt kommer dit, men tills att vi är där får man inte skapa ett regelverk som blir så dyrt att det blir omöjligt för vissa samhällen att klara sig. Det måste vara rättvist också för perifera samhällen som inte är geografiskt lika nära marknadscentrum som exempelvis Tyskland.
Åland är helt beroende av sjöfartens kommunikationer, men det är också hela Finland.
90 procent av Finlands utrikeshandel går med sjöfart. Finland är också beroende av fartyg som är isförstärkta och som på vintern klarar av att bryta is för att kunna hålla förbindelserna öppna också vintertid. Isförstärkningen gör dock att fartygen drar mer bränsle, också sommartid. Finland har jobbat hårt med att få förståelse för vintersjöfarten, som är viktigt också för Åland.
Finland har här lyckats få in vintersjöfart i både EU ministerrådet och i Europaparlamentets positioner. Det är en bra och en viktig sak då dessa två institutioner nu ska förhandla med den tredje, EU-kommissionen, om hur det slutliga regelverket ska se ut.
I de förhandlingarna finns också en möjlighet att inrikestrafik till öar med under 200.000 invånare skulle undantas regelverket under en övergångsperiod. Det är framförallt Grekland, Malta och Cypern som drivit på för detta och förslaget till undantag finns nu i hela ministerrådets position. Det är bra. Det finns dock inte i Europaparlamentets, så det blir en förhandlingsfråga.
Jag kommer göra allt för att försöka påverka det via mina kanaler för att undantaget ska bli verklighet och jag har redan varit i kontakt med flera Europaparlamentariker om saken. Det kommer jag fortsätta med samtidigt som vi också ska säkerställa att Finlands regerings position stöder ett undantag. Jag har svårt att se hur man skulle motivera att inte använda sig av ett undantag om möjligheten kommer, men den frågan kommer inte fattas av nuvarande regering utan av nästa, ifall ett undantag alls blir möjligt.
Det är ändå viktigt att förstå att det oavsett undantag inte är någon lösning på alla utmaningar. Det kommer antagligen bli tufft oavsett. Men när och hur snabbt dessa krav ska träda i kraft är ännu öppet eftersom det blir en fråga för förhandlingar.
Det är viktigt att vi snabbast möjligt gör sjöfarten ännu mer hållbar och så snabbt som möjligt helt utsläppsfri, men utan att det på kort sikt slår undan benen på samhällen som är beroende av sjöfart, som det åländska. Det måste vara rättvist.
Mats Löfström
