Med hänvisning till Kerstins Östermans ledare (4 maj) skulle jag vilja jag kommentera hennes följande påstående:
”Demilitariseringen och neutraliseringen fastställs i Ålandskonventionen, en internationell konvention från 1921, undertecknad av Finland, Sverige och nio andra länder. Därmed varken kan eller vill Finland upplösa demilitariseringen. Skulle Finland föreslå något sådant skulle man bryta mot både internationell rätt och folkrätten, något som Finland som en rättsstat givetvis inte vill göra.”
Att föreslå en revision av demilitariseringsavtalet bryter icke mot internationell rätt. Observera att alla andra länder som undertecknade avtalet (förutom FI & SE) är Nato-länder. Alla dessa länder har ett själviskt behov att minimera risken för konflikt, i och med alla är kollektivt bundna av klausul fem i Nato-avtalet. Logiskt sett finns det ett klart intresse bland alla berörda avtalsländer att upplösa avtalet för att undanröja de risker den åländska demilitariseringen medför för Nato. Något som undergräver säkerheten i regionen (i det framtida Nato-havet Östersjön) bör kunna diskuteras öppet med tanke på att det berör alla Nato-länder och kommande medlemmar (FI&SE)
Demilitariseringsavtalet undertecknades i Genève i oktober. 1921 av följande länder: Sverige, Finland, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien, Danmark, Polen, Estland och Lettland.
Jag hoppas att med detta mail, få er på Ålandstidningen att kunna skapa en dialog om situationen från ett vidare perspektiv. Vi lever nu i en tid då Europa står inför enorma säkerhetspolitiska utmaningar, där en åländsk demilitarisering kan påstås stå i konflikt med att skapa fred och säkerhet i Europa.
Johan Friis
