Tack Iris Grüssner-Hellman för dina insändare om covid-19! I mars och juli 2020 skrev jag insändare om att jag inte räds pandemin men däremot följderna som uppstår då man släcker ned stora delar av ett samhälle. Så känner jag fortfarande.
Som jag befarade är det barn och unga, speciellt i låginkomstländerna som drabbats värst och allra värst unga flickor som då skolorna stängts utsatts för våld och tvångsäktenskap och fått se sina framtidsvisioner brutalt krossas. Barn för att vaccineringsprogram avbrutits och hjälpsändningar skurits ned eller helt upphört, med svält, sjukdom och död som följd. Här hemma på Åland breder arbetslöshet och depressioner ut sig.
Jag räds också för att jag anser att nedstängningar och stränga restriktioner på sikt lätt kan bli ett demokratihot.
Ungefär samtidigt som unga i Myanmar var beredda att ge sina liv för demokrati och rättvisa ringde en kvinna (kan ha varit i min ålder) in till Sveriges radio och ansåg att man absolut borde ha satt in militären för att stoppa demonstrationen mot corona-restriktionerna i Stockholm.
Demokratin blir skörare av uppskrämda människor. Det har också blivit vanligt att avfärda personer med annan åsikt än ens egen med att de är konspiratörer eller utsatts för konspirationsteorier.
För att våra politiker inte själva ska bli vettskrämda för att sjukvården inte ska räcka till när nästa pandemi kommer borde just sjukvården vara det sista man skär ned på, inte det första som nu tycks vara fallet! Alla tillgängliga medel borde i stället gå till att höja lönerna för sjukvårdspersonal, skaffa fler respiratorer och annan utrustning. Framför allt borde det satsas mer på förebyggande hälsovård för befolkningen, eftersom den här pandemin visat att det främst är personer med annan sjukdom som drabbats hårdast.
Och alla sköra pensionärer, nu har ungdomen stått tillbaka för vår skull i över ett helt år. Ett helt år med nedskuren idrottsverksamhet, nedskuret eller inget examensfirande, skolarbete på distans med mera. Nu måste de unga och deras livframtid få komma i fokus!
Isabel Kvarnfors
