Regeringen Thörnroos presentar en tilläggsbudget med fokusområden. Lagtinget har diskuterat ärendet och remitterat det till finansutskottet för behandling. Många hade stora förvätningar på regeringens förslag till hur Åland ska ta sig ur lågkonjunkturen som beror på pandemin och det som många kallar det strukturella underskottet. Med det menar man att landskapet spenderar mer än man tar in i skatter framför allt. Målet är att komma på grön kvist genom att skära i verksamheterna och bidragen dock inte bidragen till kommunerna. De ska höjas. Botemedlet kommer dock inte att ge avsedd effekt skriver regeringen själv i sin budget utan en del av slakten av offentlig sektor överförs på nästa regering.
Man kan inte med bästa vilja i världen säga att regeringens åtgärder är fantasifulla, modiga eller effektiva. Om man har ont om fyrk kan man inte sluta äta för att komma på fötter igen. Man måste också få in mera pengar samtidigt som man drar åt svångremmen.
Om man har en plan för att verkligen skapa sig en bättre framtid får man lov att gå till banken eller någon rik släkting och be om lån för att förverkliga sina drömmar. En del vågar mera och tar stora risker. Andra tar det säkra före det osäkra och lånar inte mer än man vet sig klara av om det skulle gå på tok.
Landskapet tänker alltför snävt, ungefär som ett hushåll eller företag. Men se det fungerar inte om man ska göra finanspolitik. Då måste fokus och ansvaret gå långt utöver den ängsliga kampen för att få budgeten i balans. I stället borde lagtinget tänka på en ekonomi i balans.
Landskapspolitikerna borde prioritera en diskussion om vilket samhälle vi vill ha. De flesta vill ha bibehållen välfärd för sig och sina barn och särskilt om arbetsmarknaden svajar. De flesta vill jobba och själva klara av att köpa hus, grilla och slappa, resa en del och uppleva Ålands vackra natur och umgås med släkt och vänner.
Det borde lagtinget fundera på.
Hur säkra ett samhälle som möter ålänningarnas förväntningar. De flesta struntar i budget i balans. De kräver att lagtinget håller igång ÅHS, skolor och dagis, vettig äldreomsorg och annan välfärd för de skatter de betalar. Men hur ska det gå till? Fokus måste läggas på hur man ökar intäkterna. Nu jobbar man mest med att få ner kostnaderna.
Det viktigaste för att öka skatteintäkterna är full sysselsättning. Här borde politikerna våga mer. Utöka all program som höjer kompetens och som erbjuder konkreta jobb. Under krig har många stater organiserat massiva arbetsprogram och tryckt upp pengar för arr finansiera arbetet. Det kan vi tyvärr inte göra. Men vi kunde erbjuda jobb inom äldreomsorgen, skolorna, miljövården, kulturen och liknande. De är bättre att erbjuda jobb till dem som önskar jobba än betala utkomststöd. Särskilt viktigt är detta eftersom landskapsregeringen hotar med att ta upp lån på 10-20 miljoner under tiden 2022 till 2024 för att finansiera sina och kommunernas driftkostnader, bland annat utkomststödet antar jag.
Vid sidan av jobbprogram ska man investera i infrastruktur, miljöomställning och digitalisering och åter digitalisering. Krisen öppnar upp för möjligheter men då måste man ta risker. I motsats till enskilda och företag som tar risker är det inte lika fatalt om landskapet inte får tillbaka lika mycket som man satsar. De som inte kommer tillbaka har hamnat hos någon annan och pengarna har gått in i den allmänna ekonomin.
På en direkt fråga till minister Roger Höglund (C) om lånen på 10 till 20 miljoner som han först hotade med svarade han senare att man ändå inte skulle ta det hela så bokstavligt utan mera se låneuppgiften som en varningssignal. Det är inte ett trovärdigt uttalande. Dessutom är det finanspolitiskt värdelöst. Ska vi få in mera skatter för att behålla välfärden och öka tillväxten är lånefinansiering av riskfyllda innovationer och omställningar till en grön ekonomi rätt satsade pengar.
Lånefinansiering av en försämrad välfärd gör ingen glad. Det finns en primitiv rädsla bland många som ser sig som ekonomiska experter att det är bättre att avstå stimulansåtgärder finansierade med lån eftersom det rubbar deras våta dröm om att få landskapets budget i balans (läs överskott).
Under pandemin har ofantliga summor pumpats in i de nationella ekonomierna. Pengar som lånats. Resultatet på kort sikt är över förväntan. Återhämtningen förefaller att bli snabb och tillväxtsiffrorna är relativt goda. Det betyder också ökade skatteinkomster och minskade offentliga utgifter. Allt hänger ihop och regeringarna har ett övergripande ansvar. Balans i hela landskapets ekonomi är viktigare just nu än balans i landskapsregeringens egen budget.
Barbro Sundback (S)
