3,7 miljoner anledningar varför fiskodling ska synas i sömmarna

Foto:
Det kan omöjligen ha undgått gemene ålänning, eller för den delen gemene Östersjöboende, att Östersjön är långt ifrån ett välmående och friskt hav. Det torde vara klart för de flesta att alla som bor runt Östersjön är skyldiga att dra sitt strå till stacken. Dessutom behöver vi göra rent på vår egen bakgård innan vi börjar peka med fingret och hötta åt länder med högre utsläpp.För Ålands del är det inte svårt att se vem som står för de största näringsutsläppen till Östersjön. Enligt Åsub stod fiskodlingen under 1994-2018 för i medeltal 68 procent av de årliga fosforutsläppen på Åland. Noterbart är att detta är den längsta tidsserien med digitaliserade mätvärden som finns att tillgå som vi känner till.

Fiskodlingen på Åland har varit aktiv sedan 70-talet. Under 1994-2018 har fosforutsläppen från den havsbaserade fiskodlingen minskat från cirka 40 ton årligen till 23 ton, vilket är mycket positivt. Men trots detta utgör fiskodlingens andel av Ålands totala fosforutsläpp hela 76 procent år 2018, vilket visar att man inte lyckats minska sina utsläpp i samma takt som samhället generellt.

Ser man dessutom till de totala utsläppen av fosfor som fiskodlingen släppt ut sedan näringen etablerades, uppgår utsläppsmängden till flera hundra ton och som ackumulerats i Östersjön. Siffran är hisnande.

Såsom många andra näringar har rätt till stöd, har även fiskodlingen det i dagens läge. Det vi måste fråga oss är vart vill vi att våra stöd ska gå?

En stor del av stöden betalas i dag ut genom skattemedel och vi har rätt att som medborgare medverka och göra vår röst hörd när det gäller användningen av dessa. Därmed anser vi som Ålands största miljöbevakande intresseförening, vars enda vinning ligger i värnandet om Ålands gemensamma natur och miljö, att skattemedlen bör tilldelas miljö- och klimatfrämjande verksamheter framom miljöskadliga.

Ålands Fiskodlarförening hävdar att den havsbaserade fiskodlingen går runt utan subventioner på produktionen. Går man in på jord- och skogsbruksministeriets webbsidor kan man däremot tydligt se att den åländska havsbaserade fiskodlingsnäringen har erhållit subventioner i form av stöd. 3,7 miljoner euro de senaste 20 åren för att vara exakt.

Fifax och den landbaserade odlingen på Åland har sedan 2012 erhållit stöd på nästan 3,6 miljoner euro, så vi kan tydligt se att det rör sig om motsvarande summor för den havsbaserade som den landbaserade fiskodlingen.

Ålands Fiskodlarförening r.f. beviljades 2018 ett stöd på 54.350 euro för en “Kommunikations- och hållbarhetsstrategi” och vi är nyfikna på vilka hållbarhetsfrämjande åtgärder detta projekt resulterat i? Att föreningen stärkt och slipat sin kommunikationstaktik inför behandlingen av den nya vattenlagen är tydligt. Så även bilden de ger av hur “hållbar” den åländska fiskodlingen är gentemot gemene ålänning (se senaste Ålands Handel s.28-29).

Vi undrar om det verkligen är så ekonomiskt hållbart att i längden bedriva en verksamhet som bevisligen lyfter subventioner i former av stöd? Enligt oss bedriver en hållbar näring sin verksamhet innanför planetens gränser utan negativ påverkan på varken naturen eller människorna.

Ålands Natur & Miljö r.f.

Hittat fel i texten? Skriv till oss