Det är många ”förståsigpåare” som orerar i spalterna om de planerade havsbaserade vindkraftverken. Få av oss orkar väl längre läsa det hela. Men min gamla klasskamrat Barbro Sundback kom med ett intressant upplägg härom dagen. Men hennes tankar fick inte desto mer uppmärksamhet. Varför frågar sig vän av ordning? Tja kanske för att de just var tankeväckande.
Så vad var det hon föreslog? Jo att Åland skulle gå in för samma system som Industrins Kraft byggt kärnkraftverken i Olkiluoto på. Och då var ålänningarnas intresse genast som bortblåst. Bevare oss väl, här var något konkret som skulle komma alla ålänningar till godo! Mycket roligare då att dela björnens skinn innan man ens vet om det finns någon björn. Eller sörja över att horisonten över Norrhavet kan komma att påverkas av eventuella vindmöllor, som eventuellt kan komma att ses från Getas strand om man eventuellt skulle någon gång komma att besöka Geta. Den boklärde kommer osökt att tänka på Cervantes och hans Don Quijote där han rider fram på sin spattbrutna Rosinante till strid för sin Dulcinea.
Men Industrins Kraft var det! Jo IVO är ett ab vars aktieägare är en rad industriföretag. IVO:s ändamål är att producera el och till självkostnadspris sälja elen till aktieägarna i förhållande till ägandet. Varje enskild ägare kan sedan själv göra vad den vill med sin andel av elen. Förbruka den till ett mycket lågt pris eller sälja den vidare till marknadspris. Om jag inte missminner har vårt eget ÅEA haft del i något projekt i Finland enligt samma princip. Alltså bygg vindkraftsparkerna enligt modell från IVO och låt landskapet gå in som aktieägare. Andelen el säljs sedan till självkostnadspris till Mariehamns Energi och ÅEA och att istället för som nu betala den dyraste elen skulle ålänningarna komma att få Europas billigaste el och parkerna skulle komma varje ålänning till godo samt inte minst det åländska näringslivet, som nu dignar under överstora energikostnader!
Pengar? Men kära ni! Tio miljoner ödslade man bort i det huvudlösa beslutet om hybridfärjan! Säger ni att man inte vet innan HD har sagt sitt? Men det är inte det som är kruxet. Är man satt att förvalta andras pengar och i synnerhet samhällets får man bara inte fatta så riskfyllda beslut på så lösa boliner och en process, har någon vis man sagt, är att likna vid vilket lottospel som helst. Men, säger åter vän av ordningen, det är inte olagligt att fatta dumma beslut eller göra förlustaffärer! Tja så är det förvisso så man kan kanske förmoda att Pafs framgångar skvalpat över på regeringen, som inte vill vara sämre och så går det som det går. Heder åt dem som tog avstånd från det hela.
Men tillbaka till pengarna. Våra politiker har ju inte varit buskablyga med att de är beredda att öppna lånekranen och borra ner några hundra miljoner i ett hål under Föglöfjärden med synnerligen tveksam räntabilitet. I en vindpark har du däremot en säker marknad – hela det åländska samhället. Men visst finns det en affärsrisk i vindparkerna också? Förvisso. Det finns en risk i allt! Men har vi på Åland numera blivit så nercurlade att all entreprenörsanda blåst bort? Såg att någon ondgjorde sig över näringsministerns vision om 1.000 nya kossor. Men om någon ska ha visioner så ska det väl ändå vara vår näringsminister. Så fram med flera visioner Frille! Det är som bekant inte lätt att se skogen för alla trän. Så länge någon trots allt försöker finns det hopp.
Medan politikerna förundras över väljarnas rekordlåga förtroende får konsumenten, oavsett om ME eller ÅEA är leverantör, själva investera i bergvärme, luftvärmepumpar och solceller för att på något sätt få ner de orimliga elpriserna. I nyheterna läser vi att de europeiska elpriserna gått i botten men på Åland har de aldrig varit högre. Och ute blåser det. Nu senast 27 m/s i byarna. Jag säger då det! Ur led är sannerligen tiderna.
