Under de senaste åren så har flera omvälvande händelser inträffat som påverkat oss alla. Alfrida januari 2019, covid-19 2019–2023, kriget i Ukraina som startade februari 2022 och är pågående, kriget i Gaza som startade i oktober 2023 och är pågående.

Tyvärr måste det hända tråkigheter för att folk ska vakna upp och börja ta beredskap på allvar, så var det åtminstone för mig.

Som de flesta vet så är jag uppvuxen i en stad i Sverige som heter Västerås och jag överdriver bara lite när jag säger att jag knappt upplevt ett strömavbrott i hela livet förrän jag flyttade till Åland år 2015. När Alfrida stormade fram och gjorde så att jag, min fru och mina tre små barn var utan el i mer än 72 timmar så insåg jag till min förskräckelse hur sårbara jag och samhället faktiskt är. För mig blev detta en rejäl ögonöppnare.

När/om ”skiten träffar fläkten” så kommer jag genom min tjänst som kommundirektör i Sund att ansvara för kommunens befolkningsskydd och beredskap. En lyckad krishantering står och faller med att befolkningen har en grundberedskap. Ju mer folk klarar sig själva i en beredskapssituation ju lättare kommer kommunens/samhällets krishantering att vara och vice versa.

Rekommendationen i Finland är att varje hushåll ska klara sig i 72 timmar (i Sverige är motsvarande tid en vecka). Om vi stannar upp och reflekterar över det ett ögonblick, har DU som läser detta förutsättningar (oftast mat och vatten) att klara dig själv i 72 timmar utan samhällets hjälp? Om svaret på den frågan är ja, så är det bra för både dig och samhället, om svaret på den frågan är nej, då borde du ställa dig själv frågan varför du inte har din grundberedskap i skick. Jag uppmanar alla att sätta sin grundberedskap i skick, särskilt om man har barn.

Som jag redan antytt så hade jag inte min personliga beredskap i skick när Alfrida dundrade in över Åland i början av 2019, men sedan dess så har jag ordnat min familjs beredskapsnivå.

Allt har en alternativkostnad. Alternativkostnad innebär kortfattat vad man kunde gjort med sina pengar i stället. Alternativkostnaden för beredskap är att konsumera i nutid. Mitt råd till alla som har läst så här långt är att lägga en viss procent av sin disponibla inkomst på beredskap varje månad. Börja med att lagra mat, vatten och skaffa dig möjligheten att laga mat utan el i 72 timmar. Vill man utöka sin beredskap än mer är det bara fantasin som sätter gränserna.

Vad kan samhället göra som en beredskapshöjande åtgärd? En sak som jag har oroat mig för är om maten kommer att räcka till eller ej vid en större marknadsstörning eller vid krig/ofred. Som en parentes vill jag nämna att det ej gick någon trafik alls till och från Åland i början av covid-19-pandemin på cirka tre dygn. Vad jag vet så finns det inget matlager på Åland utan det är i princip det som finns i matbutikernas lager som finns. Det borde rimligen försvinna ganska fort. Därför vore det alldeles förträffligt om det avsattes en procent (10-30 procent) av Paf-medlen per år för att bygga upp ett lager av mat och andra basvaror på Åland. Antingen att kommunerna ges uppdraget att ombesörja detta, eller att landskapet tar det som en självpålagd uppgift.

Så låt oss gemensamt ta ett ansvar för beredskapen i landskapet. Alla måste dra sitt strå till stacken och framförallt, se till att ta hand om varandra.