Flickan heter Fulet. Eller, det gör hon egentligen inte inte, men hennes klasskompisar Kim och Sandra kallar henne det, i stället för att använda hennes riktiga namn Juliette.

Kim och Sandra är medel i allt: Medelsnygga, medelpopulära och har medelbetyg. Men på ett sätt skiljer de sig från resten av klasskamraterna. Medan de flesta ignorerar Juliette går Kim och Sandra gärna till verbala angrepp. De betraktar henne som ett djur med skabb, en smutsfläck man måste spotta och gnugga på för att den ska försvinna.

En fredagseftermiddag tar de sina trakasserier ett steg längre och lurar in Juliette i ett av skolans skåp och låser dörren. Och med det sätter de också i gång en otäck spiral av händelser.

Baserad på novell

I går fick årskurserna 8 och 9 i Strandnäs skola ta del av föreställningen, som satts upp av Nylands svenska ungdomsförbund. Pjäsen är baserad på en novell av den svenske författaren Johan Ajvide Lindqvist. För dramatiseringen står Gustav Tegby medan Arn-Henrik Blomqvist är regissör.

Inledningsvis säger skådespelarna Johanna af Schultén, Åsa Wallenius och Anja Bargum till eleverna att det här är en pjäs som kan väcka starka känslor, och att det är okej för den som vill att när som helst lämna salen.

Efter föreställningen berättar Fia Metsola att hennes lärare tidigare läst upp novellen för klassen, så eleverna var förberedda på att det var ett tungt ämne som skulle avhandlas. Och visst väckte den omkring en timme långa enaktaren många tankar.

– Pjäsen hade mycket kraft, den var inte lätt att ta in. Jag trodde inte handlingen skulle gå åt det håll den gjorde, säger Astrid Duns.

Maximilian Dreyer tycker dialogen kändes väldigt verklighetstrogen och att skådespelarna gjorde ett bra jobb.

– Språket var verkligen inte silat, utan det var som det är på riktigt.

– Och det gjorde det också lite obehagligt – det känns som om det här är något som skulle kunna hända i verkligheten, fyller Astrid Duns i.

Ingen ingriper

I pjäsen finns alltså två uttalade plågoandar, men den stora tysta massan har också en viss skuld i det som händer. Men varför tar då ingen Juliette i försvar?

– Jag kan tänka mig att någon skulle kunna bli intryckt i ett skåp, eller bli fokuserat mobbad utan att någon gör något eftersom folk är rädda för att de då ska bli mobbade själva, säger Bob Lundberg.

Alla känner de med flickan som dag efter dag tvingas utstå både grova påhopp och utfrysning.

– Jag tänker att man verkligen måste känna sig utanför om ingen visar något tecken på att det andra gör mot en är fel, säger Maximilian Dreyer.

Fiona Jalava och Bob Lundberg berättar att de ganska ofta pratar om mobbning i skolan, bland annat under så kallade Kiva-timmar. En pjäs är ett effektivt sätt att få fram ett budskap, enas de om.

– Om en lärare pratar om mobbning tar nog många inte det lika seriöst, säger Fiona Jalava.