På olika håll i Finland har det höjts röster för att avskaffa de statliga monopolen. Vad skulle konsekvenserna bli om detta gällde alkoholmonopolet?

Ett internationellt forskningsteam med ledning i Kanada publicerade i oktober en omfattande rapport om alkoholpolitikens inverkan på alkoholkonsumtionen och därpå följande skadeverkningar i Finland. I dagsläget, då vi har ett partiellt alkoholmonopol med försäljning av drycker innehållande upp till 5,5 procent alkohol i dagligvaruhandeln, uppgår de direkta ekonomiska kostnaderna för skadeverkningar av alkoholkonsumtion till 1,6 miljarder euro.

Alkoholen förorsakade år 2018 bland annat över 17.000 förlorade produktiva levnadsår och över 4.000 dödsfall i vårt land.

Forskarna har beräknat att om Alko slopades och all alkoholförsäljning privatiserades skulle konsumtionen öka till den grad att kostnaderna för skadeverkningarna skulle öka med 271 miljoner euro. Om Finland däremot införde en alkoholpolicy som i Sverige, där försäljning av alkoholdrycker över 3,5 procent sker enbart inom monopolet, så skulle de ekonomiska kostnaderna minska med 377 miljoner euro.

Då pratar vi alltså enbart om direkta ekonomiska kostnader för samhället. Exempelvis kostnaderna för förlust av livskvalitet på individnivå och för de närstående påverkas givetvis också enormt av alkoholpolicyn, men på ett sätt som inte kan mätas i siffror.

Forskningsrapporten är i linje med det sedan tidigare kända faktumet att ökad tillgänglighet till alkohol leder till ökad totalkonsumtion, och det är ett högt pris vi betalar genom försämrad folkhälsa och ökade sociala och ekonomiska kostnader.

När det gäller att minska de alkoholrelaterade skadeverkningarna anser världshälsoorganisationen WHO att alkoholmonopol är en av de mest effektiva strategierna.

Om vi i Finland vill minska skadeverkningarna och de ekonomiska kostnaderna till följd av alkoholkonsumtion är det rekommendabelt att behålla alkoholmonopolet. Kunde vi begränsa tillgängligheten, liknande som i Sverige, och öka alkoholskatterna eller införa minimipriser, så skulle vinsterna vara ännu större.

Många skulle antagligen uppskatta den ökade tillgänglighet och de förmånligare priser som en fullständig privatisering av alkoholförsäljningen skulle innebära, men det är viktigt för beslutsfattare och medborgare att hålla i minnet att priset för en sådan utveckling är negativ inverkan på folkhälsan och ökade samhälleliga kostnader.

Genom att värna om alkoholmonopolet kan vi förebygga mänskliga tragedier och rädda liv, samt spara enorma belopp för samhället.

Mikaela Hermans

Verksamhetsledare vid Nykterhetsförbundet hälsa och trafik

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare