Mottagen av en öppen famn, eller bjuden av en armbåge?

Enligt sakkunniga kommer vi vara ännu mer beroende av tillväxt och fler skattebetalare om den nya självstyrelselagen träder i kraft enligt liggande förslag. Om inte kommer behovet sannolikt vara ännu mer avgörande för vår framtida välfärd och frihet.
En sedelärande Åländsk historia:
För snart 50 år sedan etablerade det svenska plastbolaget Habia en liten fabrik här på Åland, Godby plast, en fabrik som egentligen var ämnad för svenska Gotland.
Anledningen till att den hamnade här i stället för där, kan vi tillskriva några framsynta och gästvänliga ålänningar som under en seglats råkade möta Habias ägare på svenska Sandhamn. Han var på väg till Gotland i syfte att etablera en fabrik för plasttillverkning, eftersom svenska staten erbjöd lockande subventioner för etableringar där.
De framsynta ålänningarna lyckades övertala den svenska fabriksägaren att ta vägen via Åland på sin seglats, för att jämföra möjligheterna som erbjöds här för att etablera sin fabrik, mot vad han erbjöds på Gotland.
Den öppna famnen, dåtidens attityder och regelverk, samt inte minst den lokala hjälpen med att etablera sig här, har i dag visat sig vara en utomordentligt bra affär och till extremt stor nytta för Åland och dess invånare.
Från några få anställda i dryga 100 kvadratmeter fabriksbyggnad som Godby plast 1971, till Optinova med över hundratalet anställda i över 5.500 kvadratmeter fabrikslokaler, och ytterligare 2.000 under byggnation.
Avknoppningar i form av Scantube i Mariehamn, Colorant Chromatics i Kroklund, samt ett antal underleverantörer som uppstått och ännu lever ur den etableringen. Dessutom alla miljoner euro som investerats i byggnader, till nytta för våra byggbolag, materialhandlare och deras anställda.
För att inte tala om de 1000-tals ålänningar som fått sitt dagliga bröd tillgodosett under dessa 50 år, och de många 100-tals arbetsplatser som fortfarande erbjuds där. Tänk också på alla de ålänningar som hos Optinova fått en gedigen utbildning och kunnat gå vidare till andra företag. Flera välutbildade tekniker och övrig personal, flertalet före detta och ännu verksamma verkställande direktörer och styrelseordföranden inom åländskt näringsliv hör till dem som fostrats där.
Tänk också på de skatteintäkter som denna lilla gest i Sandhamn 1970 har genererat till vårt samhälle. Hade Habia etablerat ett bolag här i dag? Hur ska vi lyckas med en till eller helst flera sådana värvningar?
Vad har vi att erbjuda?
• En femårig diskriminering samt krav på finskt medborgarskap innan man har en chans att bli likvärdig med övriga invånare.
• Hembygdsrätten som bland annat diskriminerar nykomlingar på fastighetsmarknaden.
• Näringsrätten som bland annat hindrar nya företagare från att fritt välja sin styrelse.
• Skattegränsen med allt vad den innebär i form av kostnader, byråkrati och osäkerhet.
• Tullregelverk som ingen sett slutet på ännu, problematiskt och avskräckande byråkratiskt krångel.
• Begränsad tillgång på arbetskraft, framför allt välutbildad sådan.
• Fördröjande och kostsamma resor för resande personal, samt längre och dyrare godstransporter – extra kännbart för internationellt verksamma företag.
Osäkerhet och byråkratiskt krångel, tillsammans med begränsningar i äganderätten, är de absolut största avskräckande faktorerna för nyetableringar.
Ovanstående är ju något som vi inte bör torgföra om vi vill locka hit etableringar och nya medborgare. Däremot måste vi räkna med att detta kommer upp på bordet så snart någon börjar intressera sig för en eventuell etablering här.
”Mycket orolig väljare”

Del två av insändaren följer på kommande insändarsida.

Ålandstidningen