En gång togs han för en spion från CIA, vid ett annat tillfälle hittade han en nedfryst råtta i ett kylrum för kött. Han har kallats besserwisser, behandlat en redan död sugga och blivit nekad ett banklån med hänvisning till att veterinärutbildningen inte borgade för en säker framtid. När Rauli Lehtinen, som under flera årtionden verkade som veterinär på Åland, nu ger ut en bok med anekdoter från sitt liv saknas det sannerligen inte uppslag.
– Går det bra för den här boken kanske jag skriver en eller två till, säger han.
Fingerade namn
Rauli Lehtinen föddes i Helsingfors 1947. Till Åland kom han i mitten av 1970-talet. Under sitt yrkesliv hann han jobba bland annat som kommunalveterinär, ledande veterinär, hygientekniker och som timlärare vid dåvarande lantmannaskolan. Och det är också händelser kring djur han behandlat och människor han mött i sitt jobb som upptar den största delen av boken. Person- och ortnamnen är dock fingerade, så att ingen ska känna sig utpekad. Läsaren får bland andra möta ministern Bössevi Söderkarl och länsveterinären Pappa Ljuslin, samt stifta bekantskap med byn Hägeröl och skärgårdskommunen Radbalja.
– Jag tyckte att det var roligt att hitta på träffande pseudonymer, men en del kommer säkert att känna igen sig ändå.
Egenutgivning
Rauli Lehtinen inledde skrivandet för två år sedan. Att skriva på ett annat språk än sitt modersmål har varit en utmaning för honom. Stor hjälp har han fått av Annette Gammals, som korrekturläst manuskriptet. Det var också hon som föreslog att han skulle ha med några illustrationer.
– Min fru brukar säga att jag kan rita, så jag gjorde dem själv.
Rauli Lehtinen har varit i kontakt med några bokförlag i Finland, men det slutade med att han ger ut boken i egen regi.
– De sade att de har lådor fulla med memoarer, alla vill skriva om sig själva.
Ingen reaktion
Viktigt för honom är att tonen ska vara humoristisk och han bjuder gärna på sig själv – även på sina mindre lyckade göranden och havanden. Som den gången han anlände till en gård där en sugga hade problem.
Djurägaren Biff Salmiak meddelade att han redan hade tagit tempen på djuret och Rauli Lehtinen hoppade då över momentet och injicerade i stället kortisonet. Suggan reagerade inte på nålsticket: ”Då började jag ana ugglor i mossen och vid närmare undersökning konstaterade jag och Biff att suggan redan var död innan behandlingen. Om jag själv skulle ha skuffat termometern i ändtarmen , skulle jag säkert ha märkt att suggan inte reagerade på någonting alls.”
Om det blir en uppföljning återstår alltså att se. Tid finns för skrivandet eftersom Rauli Lehtinen gick i pension för sju år sedan. Han ser tillbaka på sina år som veterinär med värme.
– Jobbet var till 99 procent en positiv erfarenhet. Visst var det någon som kunde brusa upp ibland, men det slutade alltid bra. Jag är inte långsint.