Det första steget i projektet, som initierades av LumparLab teaterförening, togs redan 2019 då Grete Sneltvedt och EvaMaria Mansnerus började göra intervjuer med äldre lumparlänningar. De ville höra personernas berättelser, och på något sätt också gestalta dem konstnärligt.
– Vi bestämde att vi skulle mötas kring ett kaffebord och efterhand kom inte bara folk från Kapellhagen utan också andra i byn, säger Grete Sneltvedt.
Tolv personer har medverkat i projektet: Saga Eriksson, Leif Williams, Hildi Sofia Andersson, Bertil Sjöwall, Sara Wilhelms, Edgar Alm, Maj-Lis Ellingsworth, Aldur Holmström, Birgit Johansson, Karl-August Nylund, Carita Eriksson och Jörgen Norell.
Gemensamma nämnare
EvaMaria Mansnerus och Grete Sneltvedt märkte inledningsvis av en viss startsträcka vid intervjuerna. ”Inte har jag något att berätta” kunde någon säga, men det dröjde inte länge innan det lossnade.
– Första gången var det sorgliga och såriga berättelser om död och saknad. Nästa gång var det total kakafoni. Alla ville berätta samtidigt och om inte vi hörde berättade de för grannen bredvid, säger EvaMaria Mansnerus.
Seniorerna har delat med sig av sina erfarenheter av krig, sjukdomar och död men de har också lyft fram glädjeämnen som kärlek, musik, vänner och familj. EvaMaria Mansnerus och Grete Sneltvedt har reflekterat över hur de äldres berättelser inte bara kan förtälja något om de enskilda personerna, utan också bygga broar mellan det som varit och det som ska komma. Det finns helt enkelt sånt som förenar oss människor oavsett var i världen vi bor eller vilket år vi föds.
– Det här är berättelser om att vara människa.
Utställning
Den 9 juni öppnar den första fasen av projektet med en vernissage av utställningen ”Jag lever än – Livet som jag minns det” i filmsalen på Ålands museum. I utställningen presenteras konstverk av EvaMaria Mansnerus, fotografier av Marcus Boman och berättelser av Grete Sneltvedt med ackompanjemang av Greta Sundström.
– Utdrag från de tolv berättelserna har spelats in och kommer att höras i utställningen, men på lördagar och söndagar kommer jag också att finnas på plats på museet för att berätta med min kropp och min röst, säger Grete Sneltvedt.
Marcus Boman visar ett femtontal svartvita fotografier. Majoriteten av de medverkande bor på Kapellhagen, men i de fall det funnits möjlighet till det har han tagit bilderna i de äldres hemmiljöer.
– De pratade mycket om sina hem och fick också ett helt annat uttryck i sina ögon och levde upp när de kom dit, säger han.
Text och bild
Den 9 juni släpps också boken ”Jag lever än! 12 berättelser från Lumparland”. Den är framtagen av Grete Sneltvedt, Marcus Boman, Leo Löthman, Camilla van der Meer Söderberg och Maria Antman.
Författaren Leo Löthman kom in sent i processen, när intervjuerna redan var gjorda och transkriberade. Han har under bearbetningen av texterna strävat efter att behålla så mycket som möjligt av de äldres autentiska språk med alla dess dialektala ord och uttryck.
– Det var mycket arbete med att komprimera intervjuerna och göra boken någorlunda lättläst utan att samtidigt tafsa på hur de pratar, säger han.
Forskningsrapport
Akademilektor Regina Santamäki Fischer ska i sin tur intervjua de medverkande och göra en kvalitativ studie. Hon säger att det här forskningsprojektet inte är det enda som lyfter frågeställningar kring vår äldsta generation.
– Vi lever i ett samhälle med väldigt många äldre och vår syn på den äldre människan har ändrats. Plötsligt har den gamla människan blivit intressant.
Projektet kan utökas med fler konstnärliga uttryck framöver, säger Grete Sneltvedt.
– Vi har talat om att försöka få till ett samarbete med Färöarna och Island där det verkar finnas ett ännu större intresse att ta tag i äldres berättelser.