Sällskapet grundades 2003 och har i dag runt 70-80 medlemmar. Ambitionen har varit att sprida kunskap om Bomarsundstiden, och det har man gjort bland annat genom att hålla föredrag och guidade turer och skriva debattinlägg. Hela tiden har man också arbetat för att skapa opinion för byggandet av ett besökscenter i Bomarsund. Nu när planerna förverkligas vill styrelsen lyfta frågan om Bomarsundssällskapets framtid.
Diskussionen inleds på årsmötet i slutet av september, då ärendet finns med som en av punkterna. Ordförande Folke Karlsson ser att det finns två möjliga vägar att gå – antingen upplöses föreningen eller så ändras dess inriktning.
– Men jag hoppas att man hittar såna som är intresserade av att jobba lite annorlunda.
Har du någon känsla för vartåt det kan luta?
– Nej, det har jag egentligen inte. Det som är viktigt är att se om det finns medlemmar som skulle vara intresserade av att jobba i styrelsen. Vi är några stycken som börjar bli ganska till åren och vi skulle vilja föryngra gänget.
Ny ordförande
Folke Karlsson, som varit ordförande i runt tio år, räknar med att diskussionen ska pågå till nästa års ordinarie årsmöte i mars.
– Så det finns lite tid att fundera på saken.
Står du själv till förfogande i fortsättningen?
– Jag har sagt att jag vill stiga av, i första hand som ordförande och kanske också från styrelsen. Jag kan tänka mig att jag kan vara kvar över vintern om det kniper.
Men förutom att arbeta för ett besökscenter har ni ju även jobbat mycket med information, bland annat kring demilitariseringen. Kan föreningen inte fortfarande ha en viktig roll där?
– Det tycker vi att vi kan. Dessutom ska vi ge ut ett nytryck av Bomarsundsboken som Håkan Skogsjö, Graham Robins och Jerker Örjans skrev, och vi har också översatt den till finska. Sånt som vi har finansiering för ska styrelsen arbeta vidare med tills det är slutfört.
Forskningsinriktning
Något som lyfts genom åren är att Bomarsundssällskapet skulle inrikta sig ännu mer på forskning. Kanske kunde det vara ett alternativ för framtiden, säger Folke Karlsson.
– Man kunde till exempel försöka få in fler studerande. Det finns många händelser som inte är studerade, som vad som hände med lokalbefolkningen och hur de upplevde tiden med ryssarna, inkvarteringarna och så vidare. Sånt kunde man fördjupa sig i ännu mer.